Nej, Anne Carson presenterade inte Sapfo för mig. Sapfo och jag möttes långt tidigare: på en sida i den lärobok, ”Dikt och tanke”, som jag fick när jag 1963 började på gymnasiet. Vi umgicks några år men kom sen ifrån varandra, tills vi återsågs över 50 år senare. Då hade du fått sällskap av din... Continue Reading →
Hellbergs sociala patos dunkar genom böckerna
Det finns många roliga historier om Björn Hellbergs tankspriddhet. En av de vanligaste handlar om när han skulle lämna ett av barnen på dagis men istället tog med sig hunden. Kan det verkligen vara sant? – Jag har aldrig missat en deadline, poängterar Björn. Inte heller har jag någonsin glömt passet hemma. När det verkligen... Continue Reading →
Vårens bästa SF-deckare
Orest Lastow Vårt liv är inte vårt (Hoi förlag) Science fiction är en plausibel möjlig vetenskap som kanske skulle kunna existera som realitet. En fiktiv form av vetenskapliga omöjligheter som ändå kan vara en möjlighet. Tänk er Carl Sagan, Isaac Asimov eller Arthur C Clarke, vilka skrev romaner inom områden som kunde skapa rejäla vetenskapliga... Continue Reading →
Allt som får de bästa kriminalromanerna att bli mer än en deckare
Christina Wahldén Enbart kvinnor (Forum) De bästa kriminalromanerna är mycket mer än deckare. De innehåller mer än det kriminella. Kriminaltråden är förstås viktig. Också den måste finnas, vara så bra som möjligt och fortsätta igenom hela berättelsen. Men en bra deckare ska dessutom innehålla intressanta, välporträtterade personer och miljöer, livet och samhället ska finnas med... Continue Reading →
Fattigdomens Malmö
Skriver, som ni kanske vet, på en bok med Frilansminnen under 53 år, cirka. Men det gick trögt igår, så trögt att jag tar en paus idag för att åka och kolla Caroline Henderson – en favoritsångerska – på jazzfestivalen på Ystad. Under tiden lägger jag ut en längre text på Deckarlogg, en recension av... Continue Reading →
När det mördades i Lund
Såg att K Arne Blom har dött. Det gjorde mig mycket sorgsen. Vi har inte haft kontakt på länge, tror senast var när jag skrev om Sjöwall-Wahlöö till Arbetet och ville poängtera att om de hade en efterföljare på allvar så var det Blom. Han delade inte deras politiska åsikter men han tog till sig... Continue Reading →
Antropologiska deckare
Nyligen läste jag om en del av mina Hillermandeckare. Tony Hillerman (1925-2008) skrev från och med 1970 och fram till mitten av 00-talet en lång rad deckare som utspelar sig i Navajoreservatet i sydvästra USA. Det var en miljö han kände väl. Som läsare anar jag hur halsen torkar och tungan sväller i torrheta solen... Continue Reading →
Liksom kusligt även när det inte är kusligt
E.T.A. Hoffmann Det främmande barnen och andra sällsamma historier Övers: Heidi Havervik (Hastur förlag) Uppmaning till mig själv (och dig): E.T.A. Hoffmann (1776-1822) var – och är – en författare att upptäckta. Jag (och du?) har både läst för lite av och vet för lite om honom. Tidigare hade jag läst och recenserat hans urdeckare... Continue Reading →
Björn Hellbergs kriminella patos
Också Björn Hellberg, liksom Jan Mårtenson, är en deckarförfattare som varje sommar ger ut en ny deckare (och som jag brukar läsa under päronträdet i trädgården). Hellbergs nya deckare för i sommar, "Narrspegel" (Lind & Co), damp ner häromdan och ligger nu och väntar på att bli läst. Ännu en i den långa raden "Sten... Continue Reading →
Sommardeckare under päronträdet (4): Två mordgåtor blir en i gårdagens och dagens Reykjavík
Arnaldur Indriðason är och förblir den främsta av Islands författare av deckare och främst polisormaner. Jo, jag vet att jag skrev ner första titeln i hans nya serie med polisromaner om Reykjavík och Island under världskriget men han tog sig upp sig igen till sin sedvanliga nivå i den följande, andra titeln och med tredje, senaste... Continue Reading →