Det är faktiskt – ordet är läbbigt

Mikael Strömberg Pestkung Uppl: Fredrik Strage, Mikael Strömberg, Jack Werner (LB förlag) Mikael Strömbergs romaner – eller berättelser, han har också skrivit noveller – passerar ofta eller alltid över sina egna gränser. Strömberg brukar skriva och ta i tills genren brister, den genre som oftast är skräck men brorsa med krimi. Den genre som förstås... Continue Reading →

Underbar avslutning på magnifik kvartett

Ray Celestin Djävulsvind Övers: Hanna Williamsson (Southside Stories) Efterlängtad var den, den fjärde och avslutande delen av Ray Celestins fantastiska nittonhundratalshistoria, och nu finns ”Djävulsvind” ute på svenska. Trots skyhöga förväntningar på denna spännande berättelse om brottslighet, vänskap, jazzmusik och det amerikanska samhällets utveckling via fyra nedslag med inledningen i New Orleans 1919, och nu... Continue Reading →

Den lilla människan i den mörka, hemska vardagen

Pascal Engman Kokain (Bookmark förlag) Detta är författaren Pascal Engmans femte bok och det är den fjärde om polisen Vanessa Frank. Hans tidigare böcker heter ”Patrioterna”, ”Eldslandet”, ”Råttkungen” och ”Änkorna”. Innan jag kommer till just denna bok så skall jag försöka att lägga ut vilken bakgrund jag har till Pascal Engman. Jag misstänker att detta... Continue Reading →

Det hemskaste hemska klippet på YouTube

Helena Dahlgren Bleke Karl (Nypon förlag) ”Bleke Karl” är en liten bok med en kort, lästläst spök- och skräckberättelse av Helena Dahlgren. En stick-emellan-bok, kanske, för både mig och henne. En, just, lättläst bok. Nypon förlag beskriver sin målgrupp: ”Nypon har en övertygelse. Alla barn, unga och vuxna måste lära sig läsa.” Och tillägger: ”Lättläst... Continue Reading →

Kvinnors jävla verklighet

Lina Arvidsson Blåmärken (Lind & Co)   Lina Arvidssons nya thriller ”Blåmärken” är lika hemsk som sann. Titeln anger exakt vad hennes kvinnothriller handlar om. Också debuten ”Ett hem att dö för” sjöd av stämning och spänning – men under ytan. I uppföljaren tränger spänningen igenom, lägger sig ovanpå berättelsen och attackerar mig, som läsare.... Continue Reading →

När deckare är som bäst och förmår som mest

Anders Roslund Sovsågott (Albert Bonniers) Anders Roslund är en – av många – deckarförfattare som motskriver vad Peter Englund, numera även själv krimiförfattare i subgenren ”true crime”, påstått om ”underhållningsdeckare”. Roslunds senaste deckare ”Sovsågott” är i sin tur en – av många, många – kriminalromaner som bevisar detta genom att vara – minst – lika... Continue Reading →

Brott och privata straff

Tony Parsons Bödlarna i Tyburn Övers: Gabriel Setterborg (Bokfabriken) Fler som kritiserat Tony Parsons för hans alltför hemska prologer? Nu har han i alla fall dämpat sig så pass att ingen läsare behöver hoppa över de första sidorna. Tack! Rättskipning, brott och straff, särskilt dödsstraffet och självutnämnda bödlar. Det är ämnet för den tredje noir-deckaren... Continue Reading →

Var går gränsen för det mest hemska?

Caroline Engvall Judasvaggan (Southside Stories) Hur hemskt kan en deckarförfattare skriva innan jag slutar läsa? Caroline Engvall skriver på – eller över – gränsen. Andra som också gjort det är de likaså svenska deckarförfattarna Lisa Burwald och Lourdes Daza-Gillman. För att inte nämna Tony Parsons med specialitet att inleda sina brittiska polisromaner med ett kapitel... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: