Deckarloggbäst sept-okt 2022

Frida Skybäck
Svartfågel
(Polaris)

Härmed har Skybäck skrivit sin första polisroman i en serie om Fredrika Storm, nu utredare hos Lundapolisen, som flyttat ”hem” till Skåne och utreder en olycka, ett självmord eller mord strax utanför Harlösa, där en ung kvinna springer ut på Vombsjöns alltför svaga is.

Kamilla Oresvärd
Cirkusprinsessan
(Norstedts)

Härmed har också hon inlett en ny polis-, gangsterrinna- och privatdeckarserie om ”cirkusprinsessan” Greta Leikler där författaren Oresvärd dessutom är tillbaks i Göteborg (med omnejd). Jäkla bra, snabbt och rappt berättad deckarhistoria.

Lena Andersson
Koryféerna
(Polaris)

Deckare? Njo! Krimi? Jajamen! Visserligen lite kamouflerad men ännu konspirationsdetektivroman om mordet på Olof Palme (och därmed Sverige). Anderssons speciella litterära stil á la ledarsideskrönikör passar bättre för den här berättelsen än nångång förr.

Caroline Grimwalker
Första delen i Trickster-serien
Rekryteringen
(Nona)

Over the top. Ett jäkla drag och tempo. Som en thriller i varje mening. Huvudpersonen Ina Farkas – med en fot på vardera sida om lagen – sitter på Fosieanstalten i Malmö, snart ska hon värvas till den hemliga organisationen Trickster…

Cecilia Sahlström
Irrvägar
(Saga Egmont / Stellar förlag)

Även Sahlström har inlett en ny polisserie med mer av thriller än roman och bytt stad från Lund till Malmö där Rakel Vrede är en udda och enstörig polisinspektör. På hennes 50-årsdags exploderar en bomb mitt i Malmö.

Lina Wolff
Djävulsgreppet
(Albert Bonniers)

Deckare? Nej. Krimi? Ja. Tillägg psykologisk…? Absolut! Ur Kenneth Olaussons rec: Det destruktiva förhållandet mellan Minnie, den intellektuella, och Mickey, den fete arbetargrabben, är bokens kärna och djupa innehåll. Vad är det som driver en man till att skada sin kvinna? Vad är det som gör att kvinnan accepterar det?

Ulrika Rolfsdotter
Syndabarn
(Bazar)

Ur Samuel Karlssons rec: Tre tonårsflickor träffas en kväll vid stranden av Bålsjön i Ådalen. Två av dem påträffas senare döda och den tredje är livshotande skadad. De bär alla på tonårens ångest och hemligheter. Vuxenvärldens svek och längtan till något bättre.

Peter K Andersson
Rum med dolda fönster
(Lind & Co)

Året är cirka 1950. Urban Krook har fått ett nytt uppdrag: fru Bengtsson vill att privatdetektiven ska leta reda på den försvunne herr Bengtsson. Men herr Bengtsson är inte hennes make utan… I början av den här kortromanen – blott 166 sidor – är Krook mer lik Ture Sventon än Philip Marlowe.

Anders de la Motte
bortbytaren
(Forum) Thriller? Ja. Polisroman? Jo. Men vilken sort av bäggedera? de la Motte skriver i ett tidigare anlagt deckarlandskap, som han nu orienterar sig igenom och stämplar av. Han gör det med kärlek till kollegerna i branschen, en hyllning till deckartraditioner och deckarskrivande.

Kerstin Bergman & Hans-Olov Öberg
Swedish Noir Cocktails
(Spritz Lit)

En cocktail till deckarläsandet? Bergman & Öberg har komponerat än lockande, än tja… men  alla välblandade noir-cocktails utifrån svenska deckarförfattare/deckare: från Stefan Ahnhem till Dag Öhrlund och däremellan Karin Alfredsson, Kristina Appelqvist. Arne Dahl, Bergman själv, Kjell Eriksson, Jan Guillou, Stieg Larsson, Karin Wahlberg…

Bengt Eriksson

Alla känner alla i den lilla byn

Frida Skybäck
Svartfågel
(Polaris)

Frida Skybäck hade tidigare skrivit feelgood med inslag av ”feel life” och spänning. Så det kom inte som någon överraskning när hon i fjol gav ut thrillern ”De rotlösa”.

Med ”Svartfågel” inleder Skybäck nu en serie polisromaner.

Hur ska det gå? Att skriva en polisroman är betydligt svårare, om den ska vara rimligt regelrätt.

Det finns så mycket att förhålla sig till i balansgången mellan fiktion och verklighet, så mycket kunskap som krävs, till exempel om riktiga poliser och polisutredningar kontra skönlitterära och fiktiva.

Även i polisromanen har Frida Skybäck stannat kvar i sitt skånska författarlandskap.

Hennes kvinnliga huvudperson och antihjälte, så får man nog karaktärisera polisutredaren Fredrika Storm, har precis flyttat ner från Stockholm till Lundapolisen.

Ja, flyttat ”hem” till Skåne. Fredrika växte upp i Harlösa, några mil väster om Lund, där också det mesta av handlingen och kriminaliteten sker.

Det börjar en kall vintermorgon med att Fredrikas farmor är på sin vanliga långpromenad och får syn på en kvinna som springer ut på Vombsjöns alltför svaga is.

Och isen brister. Olycka? Självmord? Mord?

Den fortsatta handlingen inkluderar Fredrikas far och försvunna mor, bröderna och någon kusin, vänner och bekanta, ja, halva byn.

Ingen nära, ingående skildring av Harlösa – även om Skybäck prickar in flera geografiska kännetecken – men en ganska exakt beskrivning av den ”alla känner alla”- mentalitet som lever kvar inte bara i skånska småbyar, tror jag.

Nej, svarar jag på frågan som uppstår. Skulle verklighetens Kent Holmström, som Lunds polischef heter i romanen, ha tillåtit en polis att delta i en utredning där så många av hennes anhöriga är involverade?

Men läsaren får köpa det, liksom hur den pådrivande och risktagande Fredrika Storm sköter polisutredningen tillsammans med kollegan Henry Calment.

Ingen regelrätt utredning, ens för en polisroman. ”Svartfågel” kan inte placeras i procedurskolan. Fredrika jobbar mer som en hårdkokt privatsnok: kollar här och där, pratar med en och annan, för att någon ledtråd eventuellt ska visa sig.

Jag godtar detta, trots ryktet som en sträng deckarkritiker.
Frida Skybäck är en flyhänt berättare och tecknar så snabba och bra personporträtt att hon besegrar mig.

Inte minst (o)personkemin mellan kollegerna Fredrika och Henry, bonddottern respektive överklasspojken, dallrar av spänning. Det blir intressant att se hur Skybäck fyller sina personer med fler erfarenheter och egenskaper i nästa polisroman.

Bengt Eriksson
Ungefär så här i Gota Medias tidningar

Allt fler mord i Skåne

Häromkvällen for jag till Sjöbo bibliotek för att höra Ingrid Remvall berätta om sitt författande. Hon har förut skrivit skön- och facklitteratur för barn och ungdom, nu i våras kom vuxendeckaren ”Mord och martinis – Kändiskockens död” (Bokfabriken).

Undergenre: yngre, modern feelgood-deckare.

Mord och martinisRemvall, som bor i Lomma och arbetar i Sjöbo, placerar inte sina berättelser i skånska miljöer. Hittills, i alla fall. Kanske till våren 2019, då thrillern ”Glasfällan” kommer. ”Skåne? Nej”, svarar hon när jag frågar. ”Eventuellt i framtiden – men inte nu.”

Om jag tagit med författare som Remvall, Anna Karolina, Anna Lihammer, Kristina Ohlsson, Joakim Zander med flera, vilka är födda i Skåne eller bor här men föredrar andra kriminella miljöer, typ Stockholm, så hade Skånes nya deckarboom inte fått plats i de krönikor jag varje utgivningshöst och vår skrivit de senaste åren.

För så är det: en skånsk deckarboom är i full gång och blom. Säg för tio år sen, då utspelade sig knappt alls några deckare i skånska miljöer. Idag är det ju omöjligt att hålla koll på alla nya skånska deckare. Ber om ursäkt om jag råkat missa någon deckare i skånsk miljö när jag nu gör 2018 års höstgenomgång…

judaskyssen”Judaskyssen” (Hoi) av debutanterna Kristina Tilvemo & Michael Wainwright utspelar sig i Malmö, Lund och New York. Även till genre och innehåll skiftar boken kameleontiskt mellan privat thriller och kollektiv polisroman; en arg uppgörelse med sjukvården är berättelsens genomgående tråd men lika stark blir skildringen av klassamhället Sverige – det hårda Malmö kontra det akademiska Lund.

Form och innehåll svänger så att romanen – nästan – kapsejsar. Fast Tilvemo & Wainwright reder ut svängarna och får ”Judaskyssen” att bli en bra debutdeckare.

VintereldAnders de la Motte är en av våra skickligaste deckarförfattare, inte minst imponerar han med sitt föränderliga språk. I de la Mottes IT-thrillers var berättarspråket snabbt och ettrigt, när de la Motte nu skriver landsorts- och årtidsdeckare om barndomsbygden i nordvästra Skåne, ”Vintereld” (Forum) är tredje titeln, har språket blivit följsamt och stämningsfullt.

Enkelt men smart betonar han också då- och nutid, växlar från preteritum till presens. En kvinna får ärva en gammal stugby. Så börjar ”Vintereld” och därefter avtäcks historien: svek, splittrade familjer, mordbrand.

Motiv X”Motiv X” (Forum) heter Stefan Ahnhems fjärde thriller om Fabian Risk och övriga poliser i Helsingborg med omnejd. Ahnhems polisthriller är som en teve-serie där varje scen ska vara action. Det händer mycket och otäckt – med kort sagt vidriga mord (som när en flyktingpojke mördas i en centrifug).

Trovärdigt? Arbetar svensk polis så här? Är poliser så… ja, kriminella? ”Motiv X” är till råga på allt en kriminell följetong som inleddes tidigare i serien och slutar innan upplösningen. Fortsättning i nästa del… Skriva och berätta kan Ahnhem, men varför måste han ta i och överdriva?

En helt vanlig familjMattias Edvardsson är en våghalsig och experimentell deckarförfattare. ”En helt vanlig familj” (också Forum) kan placeras i facket ”domestic crime” med tillägget rättegångsthriller. Miljö: ett villaområde i Lund. Familjens dotter, Ulrika, anklagas för mord och häktas.

Edvardsson berättar samma historia från tre håll, alltså tre gånger efter varann: fadern, dottern och modern. Det är modigt gjort – men svårt. Jag (andra recensenter har varit av annan åsikt) tycker det fungerar bäst i första vändan, åkej i andra men i tredje tröttnade jag. Nog kunde den här historien ha berättats på ett mer kommunikativt sätt?

EsterOlsénis & Hansens mjukisdeckare med Ester Karlsson, 78 år och änka i Lund, har redan blivit en favorit. I seriens andra titel, ”Ett lik i garderoben” (Bokfabriken), deltar Ester i ett 80-årskalas på Hjularöds slott utanför Harlösa. (Jo, precis där som julkalendern ”Mysteriet på Greveholm” spelades in.)

Ester Karlsson ”med K” har trippelskinn på näsan och övriga personer är knepiga på sina sätt, så där som folk kan vara. Det dröjer innan liket upptäcks och Ester startar sin Miss Marple-utredning. Men det gör ingenting: i den här serien har Olséni & Hansen hittat feelgood-deckarens extra rätta ton.

malmomord”Malmömord” (Venaröd) är ingen deckare, inte skönlitteratur utan en fackbok om ”real crime”. Jag brukar inte gilla böcker med autentiska mord, ofta blir det för snaskigt. Men Greger Larsson, som gett ut flera Malmöböcker, känner sin stad och dess invånare.

Som Kristian Lundberg skriver i förordet: ”Det går inte att se skillnad på vilka som är förövare och vilka som är offer. Vi påminner om varandra…”

I Larsens bok skildras det mörker som nog finns inom oss alla och får vissa, till exempel ”Seriemördaren på Östra sjukhuset” och ”Kannibalen på Kornettsgatan”, att gå ner i mörkret och bli mördare. ”Malmömord” tar oss också till Malmös mer hemliga platser.

Bengt Eriksson
Krönika i Ystads Allehanda 2018