Mjukdeckartips: Hon har sin egen variant

Lena Risberg Mord i gullregnets månad (Lava) Det dröjde för länge, ett par titlar, innan jag upptäckte Lena Risberg. Nu är hon min nya mjukdeckarfavorit. Hon kom inte för mina ögon, eftersom hennes böcker ges ut på förlaget Lava (oftast ett hybridförlag men, som i Risbergs fall, inte alltid). ”Mord i gullregnets månad” är hennes... Continue Reading →

Trivsam trivseldeckare

Lena Risberg Mord under augustimånen (Lava) Deckargenren är stor och bred och djup och allt. Just, allt. Om deckare breddas till krimi så blir genren eller familjen eller den stora krimisläkten ännu större och bredare och djupare och alltså mer ändå. Deckarloggs red. som förr i tiden främst gillade noir och hårdkokt har på senare... Continue Reading →

UIf Nilsson (1948-2021)

Det ligger en bok på mitt skivbord. Den här legat här till vänster om mig sen boken kom 2019. Jag kunde inte förflytta den. Då och då har jag öppnat boken, bläddrat lite och läst, tittat på bilderna om och om igen. Med ett småleende, för ”Största minsta polisen” (Bonnier Carlsen), som boken heter, är... Continue Reading →

Nessers folkhemska jargong

Håkan Nesser Schack under vulkanen (Albert Bonniers) Jag tycker om deckarförfattare som kan skriva. Det hjälper en – eller två – igenom mången longör. Så tänker jag strax över 300 sidor in i Håkan Nessers nya deckarskröna ”Schack under vulkanen”. Inte förrän då och där, så det fungerar alltså. Åtminstone för Nesser. Deckare, deckarskröna, polisroman.... Continue Reading →

Den filosofiska spionromanens Göteborg och dess illusion av verkligheten

Åke Edwardson må påstå nåt annat (vad kan det vara?) men för mig är och förblir Göteborgs främsta skildrare inom deckare och annan krimi utan tvekan den filosofiske spionromanförfattaren Sven Westerberg (1945-2018). Följande är en intervju med Westerberg och en vandring genom hans Göteborg som vi gjorde mitt i aktiva produktion av synnerligen spionromaner eller... Continue Reading →

Så mycket spänning under ytan

Olivier Norek Ytspänning Övers: Cecilia Franklin [sekwa] ”Ytspänning”? Men likadant hette väl den deckare eventuellt ”deckare” med vilken Aino Trosell för längesen nu tilldelades Polonipriset? Dubbeltitlar, alltså återanvändande av tidigare romantitlar, börjar bli allt vanligare. Kan det vara bra? Men detta om detta, nu ska jag ägna mig åt deckaren, polisromanen, kvinnoromanen, landsbygdsromanen och romanen... Continue Reading →

Varken må bra eller må dåligt

Carin Hjulström Bara ett litet mord (Forum) Jag började läsa och stannade upp, läste på nytt men stannade upp igen. Det verkar vara nåt med Carin Hjulströms debutmysdeckare – cozy crime – som inte är kompatibelt med mig. Deckarlogg föredrog tidigare mest hårdkokt och noir, det är den sortens kriminallitteratur som jag brukade uppskatta (men... Continue Reading →

Deckarloggbäst april 2020

Maria Broberg Bakvatten (Norstedts) ”Bakvatten” berörde mig så jag grät. Personerna blir så verkliga. Maria Broberg skildrar inte bara att leva utan att vara mänsklig eller leva trots att man är mänsklig, förbli en mänsklig människa när livet attackerar. Hon anger inte exakt var i Västerbottens inland berättelsen om Hebbe, Margareta, Assar, Håkan med flera... Continue Reading →

Krimi: Afrika

Litteratur- och musikforskaren Pim Higginson svarar för ett av de mest intressanta bidragen i boken "Mordets enkla konst? En antologi om detektivromaner och detektiver" (utgiven av Studentlitteratur med Magnus Röhl, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, som redaktör). Pim Higginson forskar dels i förhållandet mellan musik och litteratur, dels i den franskspråkiga litteraturen utanför Frankrike. Här... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: