Thrillerintervju med Hans Carstensen

Jag har under något år recenserat författaren Hans Carstensens senaste moderna thrillers som hyser titlarna ”Under hökens vingar” och så ”I hökens näste”.

Dessa böcker är underhållande och bra böcker att läsa. Således blev jag nyfiken på Hans Carstensen och sände några frågor.

Här presenteras den mailintervjun jag gjorde med författaren.

1. Med tanke på dina tidigare böcker så varför blev det moderna thrillers?

– Jag blir ofta rätt uttråkad av deckare. För att jag ska engagera mig måste det finnas något mervärde i dessa stories. Så jag ville skriva berättelser som jag saknade, som jag själv skulle vilja läsa eller se på Netflix.

Jag älskar till exempel Karin Fossum, Tana French och Patricia Highsmith som alltid kommer in från ett fräscht perspektiv. Ja, det finns något mer där. Eller teveserier som The Americans, Breaking Bad och Mister Inbetween.

Så när jag började spåna kring biblioteksmysterierna fick jag en kick när jag kom på bibliotekarien som anser att all litteratur förutsäger framtiden och kan lösa alla mänskliga interaktioner och därför alla brott. Och det är underbart att få skriva vidare i en genre jag gillar i Höken-serien – spion- och agentgenren.

Egentligen handlar båda dessa romanserier om en hjältinna som brottas med sin barndom och problemet med att vara vuxen, särskilt Daffy i Höken-serien. Den aspekten fascinerar mig också, att vi aldrig blir fria vår barndom.

2. Jag vill gärna höra lite om hur idéerna uppkom till dina två senaste böcker.

– Jag förmodar att du syftar på ”Under hökens vingar” och ”I hökens näste”.

Jag har fått den frågan ganska ofta på senare tid, och ju mer jag funderar så inser jag att det finns flera sanningar. Det som fick igång mig var det faktum att jag ville befinna mig i agentgenren och att jag blev fascinerad av den huvudperson jag spånat kring – en 59-årig förskollärare som egentligen har en annan identitet.

Hon är en fantastisk pedagog men hon är också en fantastisk agent; brutal när det krävs och smart när det krävs. Jag upptäckte henne när jag och Helene Rådberg fick manuspengar för att skapa en teveserie. Det blev ingen teveserie, mest för att vi var för olika.

Redan då (för massa år sedan) fick jag idén om förskolläraren som egentligen är något annat, som lever dubbelliv. Och jag tyckte det var fascinerande om hon kom hem och några från hennes tidigare liv väntade på henne där.

Sedan träffade jag en person som jobbat i underrättelsetjänsten och fick reda på att det finns något som heter ”gå in i skugga”, alltså har du gjort bort dig som agent måste du få en annan identitet. Då tänkte jag: Det är en sådan person förskolläraren är – hon har gått in i skugga!

3. Dina romaner är språkligt lättsamma och koncisa. Berätta lite om hur du ser på språket i dina romaner.

– Vad kul att få den frågan! Jag jobbar oerhört mycket med språket. Redigerar, skriver om, skriver nytt, stryker och så vidare. Mitt främsta mål är att språket inte ska vara en hinna mellan läsaren och berättelsen, ja, jag vill helst att det inte ska synas.

Jag gillar själv såna böcker, när författaren är upplöst och jag bara kan koncentrera mig på berättelsen. Därför försöker jag skapa en illusion av att allt som står i romanen kommer ur karaktärernas (främst huvudpersonens) huvud. Om meningarna blir för långa, om det blir för mycket information på för liten yta, om det används ord som inte är karaktärernas – då förstör det illusionen av att allt kommer ur huvudpersonens hjärna.

Jag vill att läsaren ska bli ett med berättelsen.

4. Finns det något i dina thrillerböcker som går att relatera som en omvärldsanalys så att säga.

– Den analysen kanske läsaren ska göra. Det är svårt att själv se vad berättelserna säger om vår tid. Men visst, eftersom jag lärt mig mycket om försvaret, vapenexport, underrättelsearbete och så vidare av före detta militärer så försöker jag bilda mig en uppfattning om vad som pågår och pågått inom nationell och internationell försvarspolitik.

Att Daffy rekryteras på 80-talet är ingen slump, då var verkligen svenskt underrättelsearbete i kris. Något behövde göras. Det var då kontraspionaget moderniserades, till exempel. Och att vapenexport tillhör den mest lukrativa businessen länder kan syssla med, det skapar problem på många plan. Många illegala händer vill vara med och få en del av kakan.

Plus att Daffys analyser av svensk pedagogik är ganska skarpa. Jag delar hennes uppfattning om att det pedagogiska och barnens väl kommer i andra hand när politikerna – och inte forskarna – styr skolans utseende.

Sista frågan: Du leder skrivkurser, skriver romaner. Finns det någon litterär genre som lockar framledes?

– För det första vill jag säga om skrivarkurserna – om jag inte handlett så här många romaner de senaste tjugo åren, så hade mitt författarskap inte utvecklats i den riktning det gjort. Jag är till exempel en mycket bättre författare idag än för bara fem år sedan.

Jag håller med Ernst Billgren som säger: ”Vill du utvecklas som konstnär – undervisa andra!” För då tvingas du att formulera svar på knepiga konstnärliga frågor du aldrig annars skulle ha stött och blött.

Hans Carstensen.

– När det gäller genrerna: Jag trivs rätt bra med att utveckla Nadias (biblioteksmysterierna) och Daffys (Höken-serien) karaktärer i dagsläget. Dessa romanserier innehåller så mycket av allt: psykologi, släktfejder, action, barndomstrauman, relationsproblematik – att de mättar så många av mina behov.

Det jag snart hoppas göra är att färdigställa en roman med självbiografisk touch. Jag har skrivit typ 4/6-delar. Den handlar om min galna uppväxt med en galen mamma. Kerstin Thorvall sa till mig en gång på 90-talet: ”Om du inte skriver den så tänker jag skriva den.”

Micheles Kindh, ofta gästrecensent på Deckarlogg, var tidigare anställd inom järnvägen. Han har även varit chefredaktör för webbtidningen Blaskan.nu och är numera redaktör för dess facebookgrupp Blaskans Vänner.

Så kan en svensk thriller skrivas

Hans Carstensen
I hökens näste
(Southside Stories)

En pilsnabb uppföljare som blir smart thriller med action i svänget och ett språk som kastar sig utför tillvarons tröghetsstänk.

En svensk verklighet med dess fundament som blir fonden där vår hjältinna, agenten och förskolleläraren Daffy Söderlund får taga itu med sin situation när ingen annan kan.

Språket och berättelsen är flyhänt, blixtrande som amerikanska hårdkokta deckare eller som moderna spionromaner av idag

Fastän även familjedramatiken existerar där frågorna måste få svar. Tänk er Geena Davis i filmen ”Long Kiss Goodnight” så närmar vi oss en svensk bok med action i blickfånget.

Men också en mera vardaglig tonläge som leder till att Daffy Söderlund  till slut landar i en kollision mellan sin nya familjekonstellation och gamla yrkesprofession.

Så kan svenska thrillers skrivas idag.

Hans Carstensen kan sin sak väl och vet hur man för den på pränt. Bäst just nu.

Micheles Kindh, gästrecensent på Deckarlogg, var tidigare anställd inom järnvägen. Han har även varit chefredaktör för webbtidningen Blaskan.nu och är numera redaktör för dess facebookgrupp Blaskans Vänner.

Stark och tuff kvinnlig agent

Hans Carstensen

Under hökens vingar

(Southsides Stories)

Plötsligt så drabbas vi av en ny thrillerserie i boklig form.

Det är den gamle Utter Butter-punkaren tillika författare, stand up och skrivkurslärare bland annat. Boken om den medelålders förskoleläraren Daphne Söderlund som arbetar på en skola i Gävle. Familj med två vuxna barn.

Hon har ett förflutet som hemlig agent inom SÄPOS hemligaste avdelning, den dolda grenen benämnd Camping. Numera en pensionerad agent i skuggan, det vill säga lever under nytt namn istället för sitt riktiga dopnamn.

Boken är en snabb berättelse som glider fram som en sportbil genom folktomma gator och skulle vara en perfekt filmscenografisk thriller där det finns en bärande röd tråd. En klar hjälte uppvisar briljans i sitt yrke och tar sig an motvilligt ett nytt uppdrag med personlig prägel.

Vi har här en kvinnlig hjälte som är mera vardaglig och jordnära än Jan Guillous Carl Hamilton. Fastän minst lika skarp och tuff i sitt agentyrke som sina litterära manliga dito.

Detta är första boken i en tänkt serie som jag tror kan utvecklas att bli något riktigt bra. Lättläst, bra intrig och en trovärdig historia presenteras här inför oss tilltänkta läsare.

Perfekt höstläsning anser redaktören.

Micheles Kindh, gästrecensent på Deckarlogg, var tidigare anställd inom järnvägen. Han har även varit chefredaktör för webbtidningen Blaskan.nu och är numera redaktör för dess facebookgrupp Blaskans Vänner.