Joakim Pirinen Familjen Död (Kaunitz-Olsson) En deckare eller inte en deckare? Det är frågan. Kanske en nästan-deckare? Eller en deckare samt så mycket utöver en deckare… Till formen en polisroman i framtiden; en kriminell framtidsroman. Med tillägget: kanske. (Själv – eller om det är förlaget – kan författaren tydligen inte heller bestämma sig för vilken... Continue Reading →
Löskokta deckare på väg att kokas hårda
Gösta Unefäldt Land: Sverige Genre: landsortsdeckare, polisromaner i småstadsmiljö Han inleder böckerna med en brasklapp: "Varje likhet med nu levande personer eller inträffade händelser är en icke avsedd tillfällighet." Sen gör han sitt bästa för att få läsaren att tro att inte bara miljön, Strömstad, är autentisk. Också människorna måste vara hämtade rätt ur verkligheten!... Continue Reading →
Hur många deckare bör du läsa innan du dör?
Strax över tio procent av Göran Häggs urval i mastodontvolymen "1001 böcker du måste läsa innan du dör" kan sorteras in under kriminalfacket. Rolig läsning och deckarna hade gärna kunnat få en egen 1001-volym. Slutsiffran hamnar på 115 boktitlar. Fast det är personligt, enligt mitt sätt att räkna. Andra läsare kan räkna annorlunda. Det beror... Continue Reading →
50-talets svenska deckarsamhälle
H.-K. Rönblom Död bland de döda Höstvind & djupa vatten (Modernista) H.-K. Rönblom var ett stort namn under den svenska (pussel)deckarens guldålder, 1950- och 60-talen. Förlaget Modernista inleder nu en återutgivning av Rönbloms detektivromaner – med ”Död bland de döda” (från 1954) och ”Höstvind & djupa vatten” (1955) som de första. Den förra var hans... Continue Reading →
Religiöst och kriminellt i Värmlandsskogarna
Rolf Carlsson Församlingen (Vivenda Albatross) Rolf Carlsson påminner mig om Maria Lang, Stieg Trenter och kanske mest H-K Rönblom. Vilket ju är ett bra betyg. Samtidigt som det väl ger känslan av att han måste ha skrivit en lite gammaldags deckare. Och det har han också. ”Församlingen” är Carlssons andra spännings- och polisroman om och... Continue Reading →
Den filosoferande kriminalkommissarien
Robert Wangeby Aldrig på en söndag (Thorén & Lindskog) Klassisk småstadsdeckare och polisroman men ändå egenartad och personlig. Robert Wangeby skriver som en efterföljare till H-K Rönblom. Stor jämförelse – jo, men riktig. Berättelsen om kriminalkommissarien Lennart Lundgren och mannen som hittas död i ett trädgårdsskjul i Åmål börjar redan innan första sidan i ”Aldrig... Continue Reading →
Hårdkokt, smart och intellektuellt
Uppskattar verkligen att förlaget Modernista återutger klassiska kriminalromaner, såväl äldre som yngre, och ser till att de förblir så tillgängliga som de ska vara. Det är ett kulturarbete. Till exempel James Ellroys och H-K Rönbloms romaner (fast vart tog fortsättningen på den sistnämnda återutgivningen vägen?) och nu också Raymond Chandlers. Två av Chandlers så kallat... Continue Reading →
Rönbloms svenska 50-tal
Folkhemmet, den lilla staden, pensionatet, telefonkiosken och logerna för nykterhetens bevarande. Intriger kokar under den stillsamma ytan, döden väntar och den orättfärdige får sitt straff. Det är naturligtvis H.-K. Rönblom, journalist och doktor i statskunskap, jag talar om, mästarnas mästare, den första svenska deckarboomens språkvirtuos, den nyfikne, lätt fåraktige, försynte och piprökande historikern/läroverksadjunkten/amatördetektiven Paul Kennets... Continue Reading →