Kör Wijkman kör!

Helena Dahlgren Skarp (Forum) Att en skönlitterär författare skriver i första person singular och presens behöver inte betyda att romanens jag är berättaren och att handlingen utspelar sig i skriv- och läsögonblicket. Författare kan vara lika allvetande i jag-form och det är ytterst sällan som ett romanspråk får en läsare, åtminstone mig, att känna att... Continue Reading →

Musikfredag: En diktande, sjungande livspoet

Johan Heltne uppmärksammas just nu som författare. ”Sympati för djävulen” heter hans nya bok, som eventuellt kan beskrivas som en faktaessäroman. Heltne är också sångpoet, en av mina favoriter bland de svenska sångpoeterna. Personlig, ja, egenartad. Följande är en recension jag skrev om ett av hans album. *** Johan Heltne Ett ärr i hjärnan (Egen... Continue Reading →

Vetenskapen och livet samt lite av deckare

Men vem är han, frågade någon, den där Björn Larsson som du recenserade och länkade till och som nästan skriver deckare? Så här är han, enligt den intervju jag gjorde något år tidigare (före den recenserade nästan-deckaren)... *** Mot slutet av av intervjun säger Björn Larsson: – Litteraturen är ett uttryck för det mänskliga i... Continue Reading →

Raymond Chandler enligt Johan Asplund

Johan Asplund (1937-2018) var på många sätt sin egen, både som akademiker och när han skrev om deckare (och privat också, för den delen). Så här skrev han till exempel om Raymond Chandler och Philip Marlowe. Johan Asplund Angående Raymond Chandler (Korpen) Som förut och alltid har Johan Asplund, nu pensionerad kultursociologisk professor i Lund,... Continue Reading →

Dikt som essä; essä som dikt

Athena Farrokhzad recenserar – vilken bra recension! – Anna Carsons ”Lediga män” – vilken bra dikt- och essäsamling eller vad det är! – i söndagens DN/Kulturdelen. Läs hennes recension, kostar en spänn in i april att prenumera digitalt på DN. Fast en sak håller jag inte med Athena om – den här boken kan visst,... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: