Plock ur den svenska deckarutgivningen hösten 2022

Blott några tips, ännu så länge. Och en minneslapp för mig, hoppa inte över någon bok och glöm att läsa! Följande böcker har jag alltså ställt in i min svenska deckarhylla för hösten 2022, bläddrat lite i men ännu inte börjat läsa. I ”Vakthundarna” (Bokfabriken) återkommer Olle Lönnaeus ännu en gång till Österlen. Åtminstone inleds... Continue Reading →

15 ljuddeckare i topp 2020

Samuel Karlsson, återkommande recensent på Deckarlogg, läser = lyssnar gärna på ljudböcker. Här nedanför har han listat de 15 ljuddeckare han tyckt mest om bland dem han lyssnat på under 2020. ------------------------------------------------------------------------------- 1. Lite död runt ögonen av David Ärleman 2. Rotvälda av Tove Alsterdal 3. Nämn inte de döda av Christina Wahldén 4. Feber... Continue Reading →

Apropå Deckarakademin och Deckarlogg eller Vann rätt deckare?

Det har kommit några apropåer angående Deckarloggs kommentar igår om Svenska Deckarakademins utnämning av årets bästa svenska respektive utländska deckare samt årets svenska debutdeckare. Nej, nej. Det var inte så att Deckarlogg dissade vare sig Deckarakademin eller, allra minst, pristagarna. Tycker och smak handlar det om och hur skulle någon eller några kunna välja en... Continue Reading →

Deckarakademinominerat 2020

Så har Svenska Deckarakademin nominerat årets bästa svenska respektive översatta deckare. Dessutom har Deckarakademin i år, det är första gången, nominerat fem stycken svenska deckardebutanter. Här är samtliga: Svenska: Tove Alsterdal: Rotvälta (Lind & Co) E.L. Dezmin: Mig skall intet fattas (DareMe Publishing) Stina Jackson: Ödesmark (Albert Bonniers Förlag) Kristina Ohlsson: Stormvakt (Forum) Christina Wahldén:... Continue Reading →

Deckarloggbäst juli 2020: svenskt (del 2)

Inger Frimansson Fågelbarnet (Harper Crime) Med ”Fågelbarnet” kompletterar Frimansson sin serie om och med den kvinnliga psykopaten (vad ska hon annars kallas?) Justine Dalvik. ”Ta aldrig skit”, säger en romanperson. Detta gäller särskilt Justine, som fortsätter att hämnas och ge ”skit” tillbaka. Men även de övriga, som Ariadne, nu hotellägare, Christa, hennes blinda dotter, Fairy... Continue Reading →

Kanske en ny svensk polisromanförfattare av högsta klass…

Edvard Fenvik Blodsband (Lind & Co) ”Klassisk polisroman” kallas Edvard Fenviks debutdeckare på omslagets baksida. Traditionell skulle jag hellre säga. Eller regelrätt. Berättelsen – eller prologen, som inte är en prolog utan sin egen, riktiga berättelse – inleds på en Finlandsfärja. Lördag den 26 april 1971 och fyra unga män har muckat från lumpen. Detta... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: