Imponerande seriemördardebut i Göteborg

Tony Fischier Mannen som försvann (Lind & Co) Hårdkokt, smart och spännande så det räcker och blir över. Tony Fischiers imponerande debut bjuder på polisdeckarens alla klassiska ingredienser. Men det är inget för den som är svag inför kött och blod när en, eller kanske flera, mördare går loss på ensamma kvinnor i Göteborg. Det... Continue Reading →

Så mycket spänning under ytan

Olivier Norek Ytspänning Övers: Cecilia Franklin [sekwa] ”Ytspänning”? Men likadant hette väl den deckare eventuellt ”deckare” med vilken Aino Trosell för längesen nu tilldelades Polonipriset? Dubbeltitlar, alltså återanvändande av tidigare romantitlar, börjar bli allt vanligare. Kan det vara bra? Men detta om detta, nu ska jag ägna mig åt deckaren, polisromanen, kvinnoromanen, landsbygdsromanen och romanen... Continue Reading →

Rättsläkare som skriver rättsläkardeckare

Uppstod lite diskussion om återutlägget på Deckarlogg med recensionen av Elias Palms debutdeckare "Corpus delicti". (HÄR finns den recensionen). Var han och boken verkligen så bra som jag hävdade? Och hur är hans deckare som arbetsplatsskildring inom facket rättsmedicin, rättsläkare och obducenter? Trovärdigt? Ja, han är (eller var) ju själv i yrket, som jag replikerade.... Continue Reading →

Poesin är den nya prosan

Jag brukar ju säga att den - andra - genre som kriminallitteratur står närmast är poesi. Då skrattar folk för de tror jag skämtar. Men det gör jag inte alls. Mer om detta en annan gång. Skrev det bara som förklaring på att Deckarloggs nya inlägg här nedanför handlar om... poesi. *** Sorterar böcker inför... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: