Deckarloggfredag: När Duke Ovell, alias Dotun Adebayo, toastade i Stockholm

Toast kan va en mackamen också att nån snackarom det ena och det andraoch helst ska orden rimmapå varandrasamhällskritikoch politikkärlek och romantikoch allt detta till musikreggae-reggae-reggaemusikreggae-reggae-reggaerytmikbasen i botten och diskanten som en piskamyyyyyyyyyyyyyyyycket ekoooooooooooooooooooosnabbt! snabbt!in med ett klinkande pianorappt! rappt!nej, toast vare jag sadet heter det på Jamaica Oludotun Adebayo, alias Duke Ovell, alias Duken... Continue Reading →

Deckarloggfredag: Poesi har blivit den nya prosan

Det knackade, ja, bankade på dörren. Hårt, så vi skulle höra. I den tyvärr bedrövligt förnyade coronatiden kör Sjöbo bibliotek ut låneböcker tre gånger i veckan. Nu kom hemleveransen till Storgatan i Vollsjö. Jag hade beställt en kasse med de senast inkomna diktsamlingarna. Dikter bör man nämligen läsa: poesi både fördjupar och förlänger nog också... Continue Reading →

Björn Hellbergs kriminella patos

Också Björn Hellberg, liksom Jan Mårtenson, är en deckarförfattare som varje sommar ger ut en ny deckare (och som jag brukar läsa under päronträdet i trädgården).  Hellbergs nya deckare för i sommar, "Narrspegel" (Lind & Co), damp ner häromdan och ligger nu och väntar på att bli läst. Ännu en i den långa raden "Sten... Continue Reading →

Sveriges kulturkavajer

När jag googlar på ordet kulturtant så får jag inte färre än 83 600 träffar. Sen testar jag med kulturkofta och kan plussa på med ytterligare 11 400 träffar. Ska jag våga googla på ordet kulturfarbror? Jodå, resultatet blev precis vad jag befarade. Löjligt men träffarna är inte fler än ynka 54 stycken. Sist provar... Continue Reading →

Ingenting kommer att bli som förut

Sedan. Över. Efteråt. Orden upprepas som ett mantra. När coronan är över, sa någon på teve. Efter coronan, säger man också. Efteråt, säger man, när det vanliga kommit tillbaka. Vardagarna och helgerna, som de var. Det gamla, vanliga Sverige. Livet, som vi levde det. Nej, det gamla, vanliga återkommer inte. Hur skulle det kunna gör... Continue Reading →

Till minne av Mary Andersson (1929 – 2020)

Studioteatern har valt bakgården till Ungdomens hus på Norra Skolgatan (ingång från Torpgatan) i Malmö som utomhusscen för ”Maria från Borstahusen”. Liksom huset och gården i pjäsen är Ungdomens hus och dess – välbevarade – gård från sekelskiftet. Vilket tillför en extra, låt säga obehaglig, stämning åt pjäsen. Det är som att förflyttas 100 år... Continue Reading →

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: