Gunnar Harding Minnen från glömskans städer (Wahlström & Widstrand) Det här måste bli personligt. Från 60-talet och framåt har jag läst Gunnar Hardings poesi och jag läste med hjärtat. Så recensionen av Hardings nya diktsamling inleds med ett citat av några rader ur en äldre dikt, som för evigt klistrat fast mitt huvud. alla hade... Continue Reading →
Som minne av Leif Nelson (1936 – 2020)
Leif Nelson Bortom Pluto En bild- och sannsaga (Heidruns Förlag) Leif Nelson tar sig fram genom livet på en poetisk cykel. Eller om det är den poetiska cykeln som tar sig fram med honom. Fortfarande, kan tilläggas. Just så, ”Den poetiska cykeln”, heter Nelsons bok från 1994. Sen dess har han då och då återkommit till... Continue Reading →
Håkan Nesser, skrönikör och (deckar)författare
Håkan Nesser De vänsterhäntas förening (Albert Bonniers) En krimiskröna. Eller egentligen tvärtom: en skrönekrimi. Så är Håkan Nessers nya, omfångsrika roman (544 sidor) ”De vänsterhäntas förening”. Ett slags polisroman och deckare, där Nessers poliser återkommer, först Van Veeteren och sen också Gunnar Barbarotti, femton respektive sex år efter de senaste romanerna. Van Veeteren, pensionerad som... Continue Reading →
Livets deckargåta inom dubbla parenteser
Joyce Carol Oates Mannen utan skugga Övers: Klara Lindell (Albert Bonniers förlag) Bra? Är det ens Joyce Carol Oates syfte – att skriva romaner som kan förses med betyget/stämpeln ”bra”? Det undrar jag. Och har börjat undra allt mer. En recensent menade att ”Mannen utan skugga” inte är någon av Joyce Carol Oates bästa romaner.... Continue Reading →