Det börjar vid en biograf på Sveavägen i Stockholm, fast 1949

Mikael Fuchs Mord på öppen gatan (Lind & Co) (Ännu) en svensk deckardebutant som verkar ha gått många förbi. Också mig, tills nu. För ”Mord på öppen gata” är väl Michael Fuchs deckardebut? Tiden är september 1949 och platsen det Stockholm som kunde ha varit. Vilken märklig tid det blir i berättelsen: historisk och framtida...

Deckarloggbäst

Bästläst sommaren 2019 Assar Andersson: När de sista duvorna har tystnat (Reko, endast e- och ljudbok) En kortare roman när Assar Andersson nu återkommit: lika nervig som hans tidigare deckare men mer distinkt och effektiv. En familj – inte minst Peter, pappan – rämnar efter att dottern blivit våldtagen. Pappans jag-berättelse (hur han känner sig,...

Din tvilling och min

Seriefilmatiseringen av Marie Hermansons roman "Himmelsdalen" har nu både visats på linjär TV och strömmats. Ja, den strömmas väl fortfarande. Såg att diskussion om filmatiseringen uppstod. Till exempel: Varför har de tvillingbröderna i boken blivit tvillingsystrar på skärmen? Svaret på detta har jag dock inte läst nånstans. Kanske du vet? Bra filmmatisering? Bättre roman än...

Bland vampyrer och varulvar

St. Louis och St. Louis, två amerikanska städer med samma namn. Bägge ligger i staten Missouri; den ena återfinns på USA-kartan, den andra förekommer i Laurell K. Hamiltons romaner. Samma stad – och ändå inte... Hamilton har skapat en parallell eller alternativ stad, som rymmer både verklighet och fantasi. Inte minst har hennes St. Louis blivit...

Fler finska deckarförfattare och en norrman

Det tog sin tid. Först halvvägs in i ”Den vackre trumslagaren” (Bonniers), som kommit i år och är den tredje av Kjell Ola Dahls polisromaner som översatts till svenska, började jag uppskatta det jag läste: fångades av handlingen, miljöerna och människorna. Felet var inte hans utan mitt. Ja, jag erkänner att jag fördomsfullt förväntade mej...

Helsingfors som verklig dystopi

Antti Tuomainen Helaren Övers: Marjut Hökfelt (Forum) Först som sist, så jag inte glömmer att skriva det: hoppas verkligen att ”Helaren” av Antti Tuomainen återfinns bland de fem titlar som Deckarakademin nominerar som 2012 års ”bästa till svenska översatta deckare”. Det är tonen. Det är också berättelsen. Och framför allt sättet att berätta: den bordunton...