Inte mer än rätt, så kan andra uttrycka sig. Mitt ord är sammanblandningar. Vi lever i en sådan tid då mycket blandas ihop, när den eller det ena – också mitt ordval – straffas för vad den eller det andra har gjort. Återigen, kanske jag skriva. För detta, liksom så mycket i dagens samhälle,... Continue Reading →
Piratenpriset i år igen
När årets Piratenpristagare offentliggjordes så utbrast jag på Facebook: ”Piratensällskapets styrelse och jury fortsätter att göra sitt yttersta för att de mest uppenbara pristagarna inte ska få något pris.” Vem kan tilldelas Piratenpriset? Om man frågar litteraturintresserade och även medlemmar i Piratensällskapet så svarar nog de flesta att det ska väl gå till en författare... Continue Reading →
Genreblandningar i kriminellt hög klass
Jo Nesbø BlodmåneÖvers: Per Olaisen (Albert Bonniers) Efter drygt halva serien, som nu omfattar tretton titlar, slutade jag att läsa norrmannen Jo Nesbøs deckare om och med kriminalpolisen Harry Hole i Oslo. Serien övergick från att vara realistiska polisromaner till att bli overkliga polisthrillers. Våldet tilltog och blev allt grövre tills det överdrevs med råge.... Continue Reading →
Brandstationens spänning
Anna Granlund Se dig brinna (Southside Stories) Redan när jag läste Anna Granlunds debutdeckare ”Den röde hanen” (2020) kändes det som om hon befolkade Östermalms brandstation i Stockholm med ny personal. Då tänkte och syftar jag på att Inger Frimansson i ”Mannen med ormhjärtat” (1991) använde sig av ”samma”, alltså Östermalms, brandstation. Nej, ingen kritik... Continue Reading →
Om mej, dej och dom, sån och såna, nån och nånting, säjer och igårkväll, typ
Nej, ingenting om PostNord, blir bara sur då. Men när jag nyss skulle posta ett par böcker till Ulf Lundell (mina coronadikter och tolkningarna av Sapfo, om du vill veta) och kollade hans adress så tänkte jag, har han liksom vi blivit av med sin postbox? (Brevutdelning fem gånger per fjorton dar och nedläggning av... Continue Reading →
Människor i ett dockskåp
Anna Roos Ett dockspel (LB förlag) Anna Roos är en udda och egen sorts spänningsförfattare; personlig och annorlunda, just egen. I hennes psykologiska thrillerserie (eller hur den ska beskrivas) ”Morden vid världens ände” saknades något. Där fanns luckor och tomrum, berättelserna var liksom ofullständiga. Observera (!!) att detta ska tas som något positivt –... Continue Reading →
Svängigt och fullt med dråpliga, humoristiska detaljer
Deckarloggs förhandsläsare, Christina Falck, har den här gången läst M.W. Cravens senaste polisthriller. I original alltså, på engelska. Deckarlogg har tyvärr inte lyckats utröna när den blir aktuell på svenska. *** M.W. Craven The Botanist (Little, Brown) Jag har läst "The Botanist" av M.W. Craven, den femte thrillern med kriminalinspektör Washington Poe och det udda... Continue Reading →
Crazy; till en gräns
Peter Stjernström Sjösprång (Lind & Co) Ännu en deckarförfattare som skriver ännu en serie Gotlandsdeckare. Lätt att tänka så och… ja, sucka. Gör inte det. Peter Stjernström är inte – blott – ännu en deckarförfattare och hans deckarserie med Gotland som kriminell miljö är inte – blott – ännu en serie Gotlandsdeckare. Stjernström är sin... Continue Reading →
Fransk noir
Så många deckare och annan krimi det finns som översätts till svenska, kanske uppmärksammas lite grann och sen försvinner igen. För att sällan återupptäckas, hur bra de än är. Som den här, den ramlade ur hyllan när Deckarloggs red. plockade i avdelningen för deckare och annan krimi från Frankrike. Jag började läsa och påmindes om... Continue Reading →
Deckare och annan krimi = samhällsromaner
Deckarlogg hade ju lovat att torsdagar skulle vara krönikedagar, där red. tar upp och diskuterar olika ämnen som rör deckare och annan krimi. Men det blev inte så den gångna veckan, tyvärr. Som viss kompensation letade jag upp den här texten som skrevs när Arbetet hette LO-Tidningen. Fortfarande aktuell? Jag tycker nog det. När texten... Continue Reading →