Fart och fläkt, en bladvändare i ordets bästa betydelse

Kjell E. Genberg
Himlen vill inte vänta
(Arx förlag)

Så möts vi då igen, Kalle Westin, Adin Nicolic, favoriten Katarina Solberg, med flera på Hudiksvallspolisen. Den här gången har ni i gänget brottats med gåtor kring på mystiska vis försvunna personer och, som vanligt, efter risktaganden och dramatik, löst dem med bravur.

Jag har läst bok nummer nio i Kjell E. Genbergs serie X-gruppen, ”Himlen vill inte vänta”. X:et i X-gruppen som Gävleborgs läns länsbokstav, X:et som den romerska beteckningen för siffran tio, antalet böcker i serien.

Vi närmar oss alltså slutet och upplösningen i storyn om X-gruppen, en serie som är som en enda lång roman med de enskilda volymerna som sinsemellan sammanlänkade kapitel.

Spännande? Ja. Brutalt? Ja, som ofta i Genbergs böcker men utan att våldet (i alla fall inte av mig …) upplevs som stötande.

I ”Himlen vill inte vänta” snuddar författaren vid det tabubelagda i fallet med den bortförda unga Jessica Hellberg. Skildringen av den pedantiska flickan vars karaktär förmodligen hör hemma någonstans inom autismspektrat hör till bokens mer intressanta inslag.

Gestaltningen av hennes reaktion på en traumaskapande händelse kan uppfattas som osannolik, ändå lyckas Genberg bygga bilden av henne på ett sätt som får reaktionen, eller snarare ickereaktionen, att framstå som trovärdig. Mer om detta ska av spänningsbevarande skäl inte avslöjas här!

Annars … En tonårig gravmarodör. En försvunnen medelålders bitch med ett högst tvivelaktigt förflutet. Och, som vanligt i Kjell E. Genbergs böcker, ett antal roande biepisoder.

Avsnittet med utredarna Sivert Jönsson och Nisse Jönsson (inte släkt!) hör till bokens mer underhållande inslag. Utmärkande för intrigerna i X-gruppen är att fall som till en början verkar orelaterade kommer att visa sig ha kopplingar, så även här.

Utmärkande för den goda polisserien X-gruppen är också den familjekänsla författaren penslar fram hos gänget vid Hudikpolisen. Med lätta drag skildras gruppen på ett sätt som drar in läsaren i relationerna, mestadels gemytliga men även med inslag av smågruffande. I centrum är Katarina Solberg vars roll växer och utvecklas genom serien.

I ”Himlen vill inte vänta” kommer hennes polisiära identitet prövas när hon tvingas ingripa privat i en släktrelaterad uppgörelse, en händelse som får problematiska konsekvenser.

Det är fart och fläkt i Kjell E. Genbergs författarskap, så även i denna polisroman. ”Himlen vill inte vänta” är en bladvändare i den bästa bemärkelsen av ordet!

Karin Tjäder, gästrecensent på Deckarlogg, beskriver sig själv så här: ”Jag är bosatt växelvis i Solna och Visby. Får nog kalla mig mångsysslare med en bakgrund av universitetsstudier och jobb som vårdbiträde och spärrvakt. Så länge jag kunnat har jag läst och skrivit, och jag håller hårt i mina författardrömmar!”