Deckarloggbäst januari 2023

David Ärlemalm
Allt för Bodil
(Forum)

David Ärlemalms nattliga Stockholmssvit avslutas lika ömt men brutalt som den började. Också i tredje delen finns denna varma medkänsla för ömkliga människor och deras barn. Arto försöker låta bli droger och brott. Han kämpar för att få ihop till lägenhetshyran. Han gör ”allt för Bodil”. Så tror i alla fall Arto, men elvaåriga Bodil smiter ut i Stockholmsnatten med sin skateboard och tar hand om sig själv.

Monica Rehn
Lögnaren
Oskyldig till dess motsatsen bevisats
(Polaris)

”Lögnaren” är, liksom Monica Rehns debutdeckare, ett intrigbygge, uppbyggd som en dialog där ”Han” och ”Hon” har varsina kapitel. Vem Han är får läsaren veta: en framgångsrik författare som blir anklagad för våldtäkt och utsätts för ett offentligt drev. Men vem är Hon? Frågor mellan raderna: Hur länge ska någon anses oskyldig? När blir någon skyldig?  

Iben Mondrup
Tabita
Övers: Helena Hansson / Djordje Zarkovic
(Modernista)

Ämnet är ovanligt och annorlunda: det handlar om Grönland kontra Danmark, om två adoptivbarn i Danmark med mamman kvar på Grönland. Två kulturer som krockar. Även adoptivföräldrarna krockar med varann. Genre: domestic noir, kanske. Eller kolonialnoir. Världsnoir. Intressant, ja. Spännande, mycket. Läslockande, absolut. Tabita, titeln, är namnet på ett av adoptivbarnen från Grönland, en flicka.

Sofie Bjarup
Skymningsvarelser
(Lind & Co)

Sofia Bjarup skriver sin egen form av historisk noir. Det finns tyre teman också i andra titeln i hennes serie med historiska deckare om 1880-talets London (i plural): de rika och de fattiga (och de ännu fattigare), homosexualitet som var kriminellt, ett brott, i dåtidens London och en död, fattig kvinna. Självmord anser polisen, men…

Elizabeth George
Något att dölja
Övers: Jan Hultman / Annika H. Löfvendahl
(Norstedts)

Lite långt, omständigt och ja, mycket. Men bra. Elizabeth George är, också i tjugoförsta polisroman med Thomas Lynley och Barbara Havers, en läsvärd deckarförfattare och skicklig skildrare av dagens Storbritannien, i ”Något att dölja” är miljön London. Grundtemat kan sammanfattas som två gånger rasism eller traditioner som är så hårda att de leder till kontroll, förtryck och kvinnomisshandel såväl som rasism, i förlängningen.

Bengt Eriksson