När är någon skyldig? Hur länge är någon oskyldig?

Monica Rehn
Lögnaren
Oskyldig till dess motsatsen bevisats
(Polaris)

Monica Rehn debuterade 2019 med ”Moratorium”. Deckarlogg var inte ensam om att utse den till en av årets bästa debutdeckare. (D e n bästa, tyckte vissa.)  

”Moratorium” var – och är, läs nu om du missade den vid utgivningen – inte minst ett exempel på hur en skicklig författare (och då alltså blott debutant) kan fläta en intrig med parallellberättelser (sånt jag annars brukar ogilla) och skilda tidsplan så att läsaren häpnar.

Ett skickligt, spännande och bra intrigbygge – verkligen – om en dysfunktionell familj.

Monica Rehn tog lite tid på sig (varför vet jag inte men jag kan uppskatta att en deckarförfattare inte nödvändigtvis måste skynda ut minst en titel per år) fast nu har den kommit, ”Lögnaren”, hennes andra deckare, en spänningsroman enligt omslaget.

”Lögnaren” är tänkt att inleda en serie, gissningsvis med ett återkommande tema snarare än med återkommande personer av serietiteln ”Oskyldig till dess motsatsen bevisats” att döma. Det borde dessutom vara omöjligt att fortsätta och skriva fler berättelser om personerna i ”Lögnaren”, väl?

Också ”Lögnaren” är ett intrigbygge men på ett annat sätt. Nu handlar det mer om skiftande misstankar – vem? – och vändningar i berättelsen. Rehn har byggt upp berättelsen som en dialog. ”Han” och ”Hon får varsina kapitel.

Han är huvudpersonen och huvudberättaren, som för handlingen framåt. Hon kommer in mer sällan för att förbrylla. Ja, lägga till, kontrastera och förbrylla. Allt mer. Ända fram till sitt avslutningskapitel, faktiskt. Vem är ”Hon”? Den våldtagna eller…

Huvudpersonen heter Fabian Hammar och författare, en gång Augustnominerad och numera  framgångsrik deckarförfattare med avtal om att skriva en ny titel per år. (Hmmm, se vad jag tidigare skrev om Rehn själv.) Det går trögt, nu sen han gift om sig (förra hustrun var den som först läste hans manus, men hans nya hustru…).

Inte hjälper det heller att det lilla förlaget där han ger ut sina böcker växt till ett större förlag med stark draghjälp av just Fabian Hammars deckare. Förlaget behöver och kräver att det kommer en ny titel per år.

Fabian ingår i ett kompisgäng, där alla utom Fabians bror, framgångsrik advokat, träffades när de gick på skrivarskola i Svalöv och som nu brukar träffas på Sturehof i Stockholm. Alkoholrika träffar, kan tilläggas. Och än mer flödade nog alkoholen den gången när gänget träffades i Visby. Det var där berättelsen i ”Lögnaren” började, där på Clarion Hotel i Visby ska Fabian ha begått en våldtäkt.

Detta anklagas han för i epilogen, utformad som ett brev till honom:

… jag har insett att du måste ställas till svars för vad du har gjort. Jag måste få ett avslut.

Du ska inte komma undan.

Monica Rehn. Foto från förlaget.

Anklagelsen ska spridas offentlig. Tidningarna ska skriva om anklagelsen mot den kända, framgångsrika författaren. Han ska få ett drev emot sig. (Se den nämnda under/serierubriken: ”Oskyldig till dess motsatsen bevisats”.)

Här passar det att infoga att författaren Monica Rehn också är jurist. Det går att läsa ”Lögnaren” som ett juridiskt – ja, politiskt – inlägg. När ska någon anses skyldig? Hur länge är någon oskyldig? Inte så att Rehn flaggar med en åsikt utan den bara finns där, mellan raderna.    

Vem är ”Lögnaren” i berättelsen? Det dröjer tills läsaren får reda på det, om läsaren ens riktigt säkert får reda på det. Berättelsen innehåller mycket mer än vad jag har redogjort för. Ett intrigbygge, som sagt. Kanske ska fråga följande också: Vem är dyskunktionell? Vem är inte?

Att skriva den här recensionen var ovanligt svårt, så mycket som jag inte tycker bör avslöjas, som läsaren själv måste få upptäcka. Så jag försökte rensa och enbart ha med det nödvändigaste – stommen, hjärtat, huvudtråden – för att visa styrkan i spänningsromanen.    

Dessutom skriver hon ju så bra. Monica Rehn kan verkligen skriva skönlitterär prosa. (Ännu en jurist alltså som klarar av att byta mellan sina skriftspråk.)

Bengt Eriksson