John Andersson var bildkonstnär: serietecknare och målande konstnär. Och en av Sveriges mest egenartade och märkliga bildkonstnärer.
John Andersson skapade bilder, tecknade och målade i sin egen surrealism – eller surrealistiska verklighet. Han skapade en egen surrealistisk värld.
Jag upplevde hans bilder så starkt, ja, bildupplevelseomkastande, i först seriealbumen och sen på en tidig utställning i ett galleri blott en kort bilresa från Vollsjö (där Deckarlogg/jag ju bor).
Orättvisan i livet bestämde att John Andersson skulle avlida häromdagen, vansinnigt på tok för tidigt. Följande skrev jag när han ställde ut på Galleri Texas redan 2005.
***
John Andersson
Galleri Texas, Vanstad
t o m 8/5 2005
Det är så mycket som jag blott anar och som får mig att fundera och fantisera att jag efter galleribesöket ringer konstnären och frågar om några saker: de återkommande blommorna (ibland lotus) och kloten (exempelvis en gul eller röd sol, en måne eller glaskupol).
– Kloten är en kompositionsfråga. Jag tycker den formen passar bra. Blommorna är en hyllning till Henri Rousseau, djungelmålaren.
Målning som fanns med på Galleri Texas.
Säger John Andersson och pratar sen länge och mycket om surrealism och science fiction, Roderick Falconer/Taylor (poet/rockartist), Robert Louis Stevenson och det undermedvetna…
Hans tre seriealbum – det första från 1992 har titeln ”Gene, Fred & Judy” – kan köpas på galleriet.
Serieoriginalen på väggen ovanför är tyvärr inte till salu. Svartvita teckningar, rena och klara, återhållna och rensade – som om de fyllts med tankar och idéer, som sen tagits bort igen, lämnats utanför papperet. Så konstnärliga och intensiva att rutorna blir tavlor.
Serierna blir också utgångspunkten som i målningarna färglagts och kompletterats med fler och andra personer, figurer och associationer.
Senare målning (eller målningar i en målning) av John Andersson.
Vid första anblicken kan Anderssons målningar ses som vackra och realistiska, vid andra får de prefixen surr- och tankarna söker sig i skilda riktningar.
Som målningen ”Flickan med paraplyet”. Blomman och huset är ju för stora. Och perspektiven är helt fel. Trädens skuggor faller åt olika håll.
Vem av de två – på målningen ”Dr Solar/De Chirico” – målar en målning i målningen? Har, om man säger, de omvänt 3-dimensionella glasögonen fått konstnären Chirico att måla ett skogslandskap á la Walden?
Och se där: den nämnde Astaire är på väg uppför paradisets trappa till den nämnda Garland.
Var befinner sig den lilla, lilla människan och den GIGANTISKA kombinationen av frihetsgudinna och sjöjungfru? Enligt titeln på ”Mars”, men husen kunde finnas i Anderssons hemförorter Högdalen och Bandhagen, i New York eller Metropolis.
Bilpalatset som Roderick (Falconer/Taylor, förmodar jag) besöker på målningen ”Studentbostaden” ligger i samma internationella varsomhelst-stad. Bilarna har blivit Picasso-statyer.
Klara akrylfärger – grönt, gult, blått, rött – på ytan men ju mer jag betraktar målningarna desto mer grus och skräp blir synligt, dunklar färgerna och gör dem oklarare.
När den här recensionen publiceras ska ännu en målning, ”King Kong och Monet”, ha anlänt till galleriet per transportbil från Stockholm.
Bengt Eriksson
Publicerat i Kvällsposten
***
På YouTube finns en dokumentär om John Andersson och hans bilder. Se den!
Deckarlogg 
Kommentera