Härmed avslutar Deckarlogg sin genomgång av 2022 års spänningsromaner, deckare och annan krimi.
Brittiskt
Vet inte varför men det blev inte så många engelska/brittiska deckare för mig under 2022. Fast några har jag ju läst. Som Cara Hunters ”Hela sanningen” (LB; övers: Jan Risheden), G.R. Hallidays ”Nere i mörkret” och M.W. Cravens ”Råttjakten” (båda Modernista; övers: Gabriel Setterborg) – alla tre i den moderna brittiska polisthriller-genren. Elly Griffiths kom med fjortonde titeln, ”Det låsta rummet” (Forum; övers: Carla Wiberg), om rättsarkeologen Ruth Galloway och kriminalinspektör Nelson. Tid: corontän. Val McDermid, en kameleont vad gäller att byta undergenrer, har med ”1979” (Polaris; Sofi Rydell) inlett en ny serie om Allie Burns, journalist, som utspelar sig under titelåret och skrevs som om den varit skriven då.
Årets (översatta) norska deckare
Anne Holts nyaste Hanne Wilhelmsen-krim ”Det elfte manuset” (Piratförlaget; övers: Barbro Lagergren), två gånger polisen William Wisting, ”När det skymmer” och ”Gränslös” (bägge W&W; övers: Marianne Mattsson) av Jørn Lier Horst, och debutanten Ruth Lillegravens kittlande, klösande familje- och samhällsthriller ”Allt är mitt” (Norra; övers: Niklas Darke).
Danskt
Av Sara Blædel – sen länge en av mina danska krimifavoriter – har det under 2022 till och med kommit två nya titlar, ”Flickan undet trädet” och ”Den tigande änkan” (bägge Polaris; övers: Jessica Hallén), i hennes kvinnliga polisromanserie och med ”Upplöst” (alla Polaris; övers: Jessica Hallén) har hon ihop med Mads Peder Nordbo dessutom inlett en ny polisromanserie. Med ”Isola” (Forum; övers: Mia Ruthman) avslutar Katrine Engberg sin polisserie och ”Natriumklorid” (Albert Bonniers; övers: Djordje Zarkovic / Helena Hansson) är den avslutande (eller kanske inte?) titeln i Jussi Adler-Olsens lika realistiska som spejsade polisromanserie. Fast min danska favorit från i år heter ”Damaskus” (Modernista; övers: Kalle Hedström) – en thriller om Syrien vid tiden för den arabiska våren – av debutanten Iben Albinus.
Årets isländska
Arnaldur Indriðasons ”Ondskans ekon” (Norstedts; övers: Ingela Jansson), Ragnar Jónassons ”Utlämnad” (Romanus Selling; övers: Arvid Nordh), Lilja Sigurðardóttirs ”Iskall sol” (Modernista; övers: Sara Lindberg Gombril) och Yrsa Sigurðardóttirs ”Avgrunden” (HarperCollins; övers: Susanne Andersson) är alla – på var sitt sätt – exempel på ”typisk” isländsk noir: väder och vind, ensamhet och vidder, andar och andra spöken. Årets mest intressanta och bästa isländska noir blev dock Thora Hjörleifsdottírs unga, kvinnliga dagbokskrimi ”Magma” (Modernista; övers: Arvid Nordh).
Upptäck deckarlandet Finland!
Följande finska polisromaner/deckare – Elina Backman, ”När spåren försvinner” (Bokfabriken, övers: Marjut Hökfelt), A M (som i Aki och Milla) Ollikainen, ”Lasten” (Bokfabriken; övers: Bo Samuelsson), och Max Seeck, ”Ondskans nätverk” (Albert Bonniers; övers: Bo Samuelsson), samt en finlandsvensk – Nilla Kjellsdotter, ”Flickan i stenparken” (Norstedts) – varierar (för att generalisera krimi från Finland) stämningarna kargt, kantigt och taggigt.
Årets franska
Peter Mays halvfranska/halvskotska/halvitalienska (?) ”Stjärnkocken” (Modernista; övers: Åsa Brolin), afrikansk-franska Marie NDiayes psykologiska kvinno- och advokatthriller ”Min är hämnden” (Natur & Kultur; övers: Ragna Essén), och Olivier Noreks sååå franska polisroman ”Territoriet” (Sekwa; övers: Sebastian Gröndal) om och i en förort till Paris.
Fransk nästan-deckare i gourmetklass
Också ”Chevreuse” (Elisabeth Grate; övers: Anna Säflund-Orstadius) är som författad av en fransk Raymond Chandler, alltså Patrick Modiano: noir men mer filosofiskt och intellektuellt med en aning av kriminalgåta.
Afrikanskt
Deon Meyer, ”Mörk flod” (Weyler; övers: Mia Gahne), fortsätter att som en sydafrikansk Ed McBain skriva polisromaner om polisen Bennie Griessel. Medan Mia Couto (från Moςambique) och José Eduardo Agualusa (Angola) samskrivit de tre afro-deckarnovellerna i samlingen ”Den elegante terroristen och andra historier”. Miljö/stämning: två världar blir en; den verkliga och den andra, människor och andar.
Något att dricka till?
I Kerstin Bergmana & Hans-Olov Öberga ”Swedish Noir Cocktails” (Spritz Lit) finns recept på kriminalförfattardrinkar.
Årets (lite oväntade) deckarförlag
Lava, nu ett kombinerat hybrid- och traditionellt förlag, har under 2022 gett ut flera både egenartade och bra svenska deckare: ”Gamla Kirurgen” av Tomas Akenine-Möller och André Möller (märklig, akademisk lundadeckare), ”Byvägen” av Maria Ark & Olof Elgsand (norrländsk landsbygdsdeckare), ”Mord under augustimånen” av Lena Risberg (trivseldeckare om/på Södermalm i Stockholm) och ”Gourmand” av Peter Westberg (stenhård thriller).
Tecknad spänning
Niklas Natt och Dag har själv, med den italienska kvartetten Gualtieri-Nucci-Dussena-Segala, varit delaktig i att förvandla sin historiska deckare ”1793” till en tecknad serieroman (Forum). Medan Jakob Nilsson, ”Revolver-Harry” (Kartago), skrivit och tecknat ”en biografi i serieform om Harry Söderman” – den svenske kriminolog, brottsbekämpare med mera som skulle bli Leif G W Perssons förebild och idol.
Också krimi
Lena Andersson, ”Koryféerna”, löser Palmemordet i vad som nästan blev en polisroman och Klas Östergren, ”Större trygghet aldrig fanns” (båda Polaris), hade kunnat skriva en regelrätt deckare om han inte flanerat iväg skönlitterärt. Carina Rydberg skriver jämsides med genren psykologisk krimi i sin minnesbok ”Vitt slödder” (Albert Bonniers) och Marjaneh Bakhtiari, ”Oändligt underbart” (Ordfront), skriver nära staden Malmös kriminalitet. Liksom Nicolas Lunabba – dock med ett lyckligt slut – i sin biografiska faktabok, ”Blir du ledsen om jag dör?” (Natur & Kultur), om Elijah, en bråkig unge från basketen i Malmö.
Översatta nästan-deckare
Australiensiskan Charlotte McConaghy, ”När vargarna kom” (Lavender Lit; övers: Carina Jansson) skildrar vad som händer när en naturvårdare kommer till Skottland för att genomföra = genomdriva ett vargprojekt. Mexikanskan Fernanda Melchor, ”Paradais” (Tranan; övers: Hanna Nordenhök), skildrar Mexikos klassamhälle, rika kontra fattiga, ut- och inifrån en gated community med namnet ”Paradiset”.
Årets deckarkritiker:
Kapprakt alias Anders Kapp fortsätter att skriva utförliga, kunniga deckarrecensioner på nätsidan Kapprakt.se
Spänningsdikter
Joyce Carol Oates diktar som hon skriver. Dikterna i ”Amerikansk melankoli” (HarperCollins) kunde vara noveller eller kortromaner: berättande och med lika otäcka ämnen som romanerna.
Årets svenska barn- och ungdomsspänning
Få skildrar förortens ungdomar bättre än Mats Berggren, så också i ”Det är nu det gäller” (Opal). Och få barndeckare är charmigare än serien om LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark (text) och Helena Willis (illustrationer). ”Maskeradmysteriet” (Bonnier Carlsen) har nr 31. Camilla Lagerqvist skriver för yngre ungdom och besitter förmågan att pendla mellan realism, fantasy och lite skräck, som i kalenderboken ”Mörka julnätter” (Bonnier Carlsen). Kristina Ohlsson är också en suverän barnspänningsförfattare med blandningen verkligt/overkligt, till exempel i serien om ”Spökbyrån” med de senaste titlarna ”Fallet med den farliga dimman” och ”Fallet med den stora tågolyckan” (bägge Bonnier Carlsen). ”Blodspakten” (Natur & Kultur) är fjärde titeln i Johan Rundbergs serie med historiska deckare/thrillers/fantasyromaner för halvunga (och även vuxna) om Månvind & Hoff, barnhemsflickan och polisen.
Klassiska ungdomsdeckare
Astrid Lindgrens tre ungdomsdeckare, på flera sätt före sin tid, finns nu samlade i boken ”Mästerdetektiven Blomkvist – Samlade fall” (Rabén & Sjögren).
PS. Trots mängden deckare och annan krimi, som nämns i årsgenomgången, ber jag om ursäkt till den ännu större mängden deckar- och krimiförfattare, som av olika anledningar – också kunde ha nämnts.
Bengt Eriksson
Skrivet för Opulens
Deckarlogg 
Kommentera