Det finns ett par ord och begrepp som jag brukar fundera på, försöka komma underfund med och reda ut. Oftast – ja, alltid – förgäves. Nu tänkte jag göra ett nytt försök i den här krönikan.
Det ena ordet och begreppet är tradition (eller traditionell/t). Det andra är kulturarv. Bägge används, eftersom vi bor i Sverige, gärna med prefixet svensk/t.
Vad betyder orden, egentligen? Vad innebär begreppen?
Tradition och kulturarv kan ha snarlika betydelser men måste inte ha det. Fast släkt är de, nog syskon eller till och med tvillingar.
Hur har jag då funderat, när jag funderat. Jo, vad man säkert bör kunna fastslå är att tradition och kulturarv har med tiden att göra. Förfluten tid, en tid som var. Eller eventuellt den tid som är, just nu, men som med tiden kommer, också den, att bli förfluten.
För ingenting är, i betydelsen har alltid varit. Allting har fötts och uppstått; någon gång, någon dag. Så gick tiden och det som då var nytt blev tradition och kulturarv.
Krönikören. Foto: Birgitta Olsson
Ur Svenska Akademins Ordbok: ”genom tradition överfört arv” och ”övertagit från tidigare generationer”. Det säger ju inte mycket, blott att något har överförts och övertagits, men inte vad och ingenting om ålder.
Inte blir det mer lättbegripligt när SAOB laborerar med ”gammal” och ”levande” tradition. Så det finns också nya traditioner? Hur nya? Och hur levande? Knappast som då väl, när traditionen uppstod? Då skulle ju världen, livet, samhället och mänskligheten stå helt stilla…
Musikexempel med fråga: Är en gammal inspelning med fiolspelmannen Hjort Anders mer traditionell än nya albumet med fiolspelmannen Anders Rosén som i sin tur spelar mer traditionellt och ”svenskt” än, säg, grupperna Hoven Droven och Spöket i köket?
Om jag får säga: Kom igen om 20-30 år. Först då kan framtiden ha presterat ett facit för vad som är traditionellt. Just då.
Intressant också att se vilka folkmusikinstrument som är godkända vid uppspelning för Zornmärket. Nyckeldecennium: 1930-talet. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur tog över efter Anders Zorn, som ordnade Gesundastämman 1905 och formgav Zornmärket (då enbart i silver) till riksspelmansstämman i Stockholm 1910, och började dela ut Zornmärken (guld, silver och brons) i Västerås 1933.
Godkända instrument var de som på 30-talet förekom inom den levande folkmusiken – som fioler, nyckelharpa (fast inte med för många rader) och klarinett (inklusive den mest moderna), senare tillkom bland annat durspel (fast inte andra dragspel).
Men tänk om ännu en ny organisation år 2022 skulle överta Zornmärkesutdelningen. Vilka folkinstrument är vanliga idag? Bland annat akustisk gitarr och även elgitarr, saxofoner och mandola.
Som jag skrev: en fråga om tid, vilket år som väljs till utgångspunkt. Och vem som väljer, för den delen. Svensk folkmusik uppstod ju knappast på 1930-talet.
Hör de/t ovannämnda också till ett svenskt kulturarv? Inte instrumenten, de är ju inte – med nyckelharpan som undantag – specifika för oss. Däremot bör Hjort Anders räknas till kulturarvet och nog redan nu Anders Rosén. Och svensk folkmusik som helhet.
Främst hör folklåtarna till kulturarvet. Men vilka låtar? Inte alla, väl? Vem tar på sig att utse kulturarvslåtar?
Även så kallade folkdräkter (ett ifrågasatt ord, bör de inte kallas folkliga dräkter, socken- eller bygdedräkter, och då ska väl folkmusik kallas folklig musik?) kan användas för att försöka definiera begreppet kulturarv.
Historiskt verkar inte folk ha varit så traditionella. Även om dräkterna var dyra och allmogen måste använda dem länge så hämtades modetrender från högre stånd och stadsbor. På 1800-talet började dräkterna bli fabrikssydda och på 1900-talet kom nya material.
Tidshopp: På 1970-talet uppstod ett nytt intresse för folkdräkter och nu på 2 000-talet (tänk andre vice talmannen med Värendsdräkt, klut och rosett) ännu ett. Men hur traditionella är dräkterna? Hur måste de se ut för att höra till kulturarvet? Åkej med kortare kjollängd?
Återigen det där med tiden: När var svenska folkdräkter som mest traditionella?
Frågan om svensk tradition och svenskt kulturarv hann inte krönikan fram till. Fast, undrar jag, bör inte hellre orden försvenskad och försvenskat användas?
Bengt Eriksson
Publicerat i Lira
Deckarlogg 
Kommentera