Lördagsmusikextra: Isabella Lundgren, succéjazzsångerskan från På spåret

Sångerskan Isabella Lundgren var sensationell i TV-programmet På Spåret igår kväll. Succé är ett underord.

Hennes tolkning av ”Regntunga skyar” (musik av Thore Ehrling / Eskil Eckert-Lundin och text av Hasse Ekman, tidigare framförd av främst Alice Babs) kunde ingen ha sjungit bättre.

Så personligt – ja, eget. Men ändå med hörbar anknytning bakåt i den svenska jazzhistorien. Lysande.

Så jag tog fram en text jag skrev när jag hörde och såg Isabella Lundgren på scen första gången (då hade jag redan hört henne på skiva). Det blev kärlek vid första tonen!

***

Isabella Lundgren & Carl Bagge Trio
Ystads teatercafé

Isabella Lundgren sjunger som en 78-varvare. Så som inspelningstekniken fick jazzsångerskor att låta förr tiden: gällt och lite vasst. Hon kunde varit samtida med Billie Holiday eller en ung Monica Zetterlund. Samtidigt kunde hon inte ha varit det.  

Hennes sång börjar vid jazzens födelse i New Orleans och reser genom jazzhistorien. Repertoaren består av ”söndersjunget” material ur Den amerikanska sångboken – som ”That Old Black Magic”, ”Somewhere Over The Rainbow”, ”Stormy Weather” och ”Moon River”.

Det mesta har de flesta i Ystadteaterns fullsatta café hört förut. Men aldrig så här! Isabella Lundgren må vara ung, lite mer än 20 år bara, men hon har redan förmågan att placera de gamla välkända låtarna här och nu, framföra dem genom sig själv.   

Så här sjöng Isabella Lundgren i På spåret. Lyssna! Hör själv!
Vilken otrolig tolkning av ”Regntunga skyar”.

Specialitet: sänka tempot så att snabbare låtar blir ballader och ballader går långsammare ändå. Det kan verka som om en enda rad i en sång tar fem minuter att sjunga. Hon balanserar melodi mot rytm som om de vore tio – ja, hundra – glas på en tallrik på ett balansrör högt upp i luften.

Bob Dylans ”It ain´t me” – ur Det yngre amerikanska sånghäftet – har aldrig framförts så stilla och eftertänksamt. Isabella presenterar varje sång eller snarare låttext, så kanske väljer hon också låtar efter texterna. Ändå känns det inte som om hon tolkar just dessa ord utan sångerna träffar snarare en punkt djupt inuti henne och föder något annat och nytt, hennes egen tanke och känsla, som hon uttrycker och förmedlar.

Carl Bagge Trio med honom själv på piano, Niklas Fernqvist, kontrabas, och Daniel Fredriksson, trummor, ackompanjerar = följer sången. Isabella Lundgrens röst grundlägger musikens karaktär. Trion stöttar med harmonier och rytmer, instrumentala mellanspel som blir mer än så och några inspirerade solon. Särskilt Fernqvist spelade några riktig fyndiga, melodiska bassolon.

Bengt Eriksson
Ystads Allehanda 2013