Deckarloggfredag: Som på 70-talet – men 2022

Politiskt och effektivt, fräckt och bra. Så tycker YA:s recensent Bengt Eriksson om Tehågängets kabarevy som i fredags hade premiär på Scala i Ystad. Ämnen: soporna och klimatet.

Brännbart – En kabarevy om sopor
På: Biografteatern Scala, Ystad
Med: Tehågänget (Lilian Ljung, Cecilia Libertson, Bodil Mårtensson, Peter Lembke, Ola Lindgren, Tommy Lundblad, Eskil Persson, Stefan Svensson och Lasse Wahlgren)
Produktion: Ystads Stående Teatersällskap
Manus: Bror Tommy Borgström, Lasse Wahlgren, Katrine Hamori, Bodil Mårtensson, Cecilia Libertson, Ola Lindgren med flera
Regissör: Bror Tommy Borgström
Premiär: den 4/11, spelas t o m 26/11

Bäst: Lasse Wahlgren som Ludvig ”Lubbe” Nordström
Starkast: Bodil Mårtensson som sig själv som liten flicka

Det börjar en halvtimma innan det ska börja.

Utklädda till sopgubbar och sopgummor med skramlande soptunnor kommer Tehågänget fram runt hörnet till Stora Östergatan, ställer sig på Scalas trappa och hälsar välkommen till kabarevyn med ett ”sopigt” förnummer.  

Teatersalongens golv är fullt av sopor, som den nämnda Renhållningsarmén måste forsla bort innan föreställningen kan börja. En nästan naken scen: ingen scenografi och bara lite dekor.

Det blir varierat och fungerar utmärkt ändå, tack vare alla foton från Ystad, historiskt och idag, som visas på duken bakom scenen.   

Tehågänget som sopgubbar och sopgummor på trappan till Scala i Ystad.

Kabarevy är ett ord från det politiska 70-talet: en revy med kabaréns krav på sig att vara samhällskritisk. Så är Tehågängets kabarevy med namnet ”Brännbart”; tal och ton, sketcher, monologer och sånger.

Ämne: Ystads sophantering från stadens begynnelse och framåt till kabarevyns avslutning: ensemblens – och vår – gemensamma sång med omkvädet ”Vår sista tid är nu…”

De stöttar varann i ensemblenumren, där alla medverkar. Jag tycker om det, hur de hjälper fram varann. Tehågänget består ju av amatörer (med något undantag).

Fast de har blivit så proffsiga sen jag upplevde dem första gången i föreställningen om ”Ystads vassaste penna”, nämligen Sigurd ”Tehå” Thomasson.

Några solonummer sticker ut. Bland annat när Lasse Wahlgren iklär sig rollen som Ludvig ”Lubbe” Nordström och utgjuter sig över Lort-Skåne eller till och med Skit-Skåne.

Och när Bodil Mårtensson envist återkommer som sig själv som, säg, sexåring med rosett i håret (ett foto av flickan Bodil för plus 70 år sen syns på väggen bakom) för att försöka tala om klimatet med vuxengenerationen.

Också stafetten med korta, snabba revynummer efter varann är riktigt bra.

Ibland blir det både så lokalt och så politiskt (som jag önskar att Ystadrevyn kunde respektive vågade vara). Till exempel när hela Tehågänget sjunger att ”Soporna har tagit över politiken”. Fräckt, grovt och oförskämt? Eller blott en faktauppgift.  

Bror Tommy Borgström, Ystadsonen och drivkraften bakom Tehågänget, regissör och manusförfattare, är värd många eloger.

Borgström var skådespelare hos Nationalteatern och Skånska Teatern, som bägge satte upp kabarevyer. Nu har han tagit 70-talets politiska teater och förvandlat till samtidsteater.

Han visar att den här sortens ”enkla” teater är lika effektiv idag. Dessutom har Bror Tommy Borgström skapat en fast teaterensemble i Ystad på samma sätt som de fria teatergrupperna startade.

Också då började många skådespelare som ”amatörer”, liksom pensionärerna i Tehågänget.

Bengt Eriksson
Publicerat i Ystads Allehanda  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: