Deckarloggfredag: Vad ska ledarsidor vara bra för?

När man skriver i en lokaltidning, till exempel Ystads Allehanda, händer det att läsare betraktar skribenten som en del av tidningen. Ja, som tidningen. Man utfrågas och ställs till svars för allt från korrekturfel till ledarsidan och förstås sina egna texter.  

Det händer även en frilans, som blott skriver kulturkrönikor och enstaka recensioner. Hur kan så olika – ibland direkt motsatta – åsikter uttryckas i en och samma tidning? Den frågan har jag fått många gånger och försökt besvara lika många.

Men först frågan om korret, på den brukar jag svara att dagstidningarnas ekonomi inte längre räcker till att avlöna korrekturläsare. Tyvärr. Så till kultursidorna, som i B-delen av Ystads Allehanda.

Både anställda och frilansar skriver på kultursidan och här framförs olika åsikter, även mer kontroversiella. Oftast om kultur men också kulturpolitik och annan politik, för vissa gånger kan det vara svårt att skriva om kultur utan att komma in på politik.

Ett huvudsyfte för kultursidor: främja åsiktsmångfald, diskussion och debatt. De åsikter jag framför i en kulturkrönika svarar jag för, ingen annan. YA:s kulturredaktör, Ulf Mårtensson, har ansvaret för att låta mig skriva i tidningen. Inte mer än så.

Krönikören. Foto: Birgitta Olsson

Om någon läsare menar att jag inte borde släppas in på sidorna, det har ju hänt, får hen överpröva det hos Lars Mohlin, chefredaktör och ansvarig utgivare för Ystads Allehanda.

Tidningens – eller snarare tidningsägarens – politiska linje och färg framgår av YA:s ledarsida. För den, både egna ledare och andras ledartexter/krönikor, ansvarar Petter Birgersson, politisk redaktör. Om en läsare, även detta har jag fått höra, ogillar åsikterna på ledarsidan så kontaktar man likaså chefredaktören? 

Nej, faktiskt inte. Nu börjar det bli mer invecklat. Lars Mohlin är ansvarig utgivare för hela YA men inte chefredaktör för hela – inte för ledarsidan. Som juridiskt ansvarig ska Mohlin ingripa om, med hans egna ord, ”innehållet skulle kunna betraktas som t ex ärekränkning eller hets mot folkgrupp”.

I övrigt är ledarsidan underställd ägaren, i YA:s fall Gota Medias styrelse (vars ledamöter finns på olika håll, men ingen i Ystad, och har sin egen hemort så långt bort som Kalmar). Gota Media ägs i sin tur av Stiftelsen Barometern och Tore G Wärenstams stiftelse. Ännu en delägare (30 procent) är numera Bonnier Local News.

Genom uppköp av tidningar (idag cirka 20 egna, inklusive gratistidningar, samt ännu fler om de tidningar som delägs med Bonniers räknas in) har Gota Media blivit en allt större tidningskoncern. Vid köpen fick tidningarna behålla den förre ägarens politiska ideologi, därför har det också blivit tidningar med olika färg på ledarsidorna.

Grundarstiftelsernas tidningar, Barometern och Borås Tidning, är moderata. Sydöstran är socialdemokratisk. Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda är liberala. Men hur ska man veta vilken del av Gota Medias ägarstruktur som bestämt den politiska färgen för en viss tidning?

Som Lars Mohlin uttrycker det: ”Gota är inte en så ideologiskt driven ägare.” Snurrigt, tycker jag. Och än snurrigare blir det. Fler med mig har lagt märke till att moderata Borås Tidning framför politiska åsikter som är mer liberala än ledarsidorna i Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda.

Dessutom stod Carolin Dahlman, KB:s förra politiska redaktör, för andra liberala åsikter än Sofia Nerbrand, den nuvarande. Liksom en liberalism byttes mot en ny då  Mattias Karlsson ersattes av Petter Birgersson på YA.  Betyder det att Gota Media skiftat färg eller att ledarredaktörer blir allt mer självständiga, ett slags fritt skrivande, tyckande enmansshower?                

Många lokaltidningar har lagts ner. Några få, stora tidningskoncerner äger de kvarvarande. Förut konkurrerade flera lokal/landsortstidningar med olika politisk färg, idag har till exempel Ystads Allehanda blivit helt dominerande i sitt spridningsområde. Istället för att debattera med minst en annan lokal ledarsida kan den enda kvarvarande ledarsidan liknas vid en megafon.

Bör inte detta komma med ett stort demokratiskt ansvar, för tidningsägare såväl som politiska redaktörer? Utgår man ifrån att årets valresultat motsvarar YA:s prenumeranter/läsare får hälften av dem en megafon i ansiktet sex dagar i veckan – och det finns ingen annan lokaltidning att byta till.

Vad ska ledarsidor vara bra för? Idag, år 2022. Särskilt lokaltidningens ledarsida…  ”Lokaltidningen är för alla. Sak samma vad dom röstar på eller hur dom tänker politiskt”, säger Moa Lönn, chefredaktör på Stenebergs Tidning. Men hon finns inte. Hon är fiktiv.

Moa Lönn, huvudperson i romanen ”Tidningsdöd” av Mats Lundman, tidigare chefredaktör på Kristianstadsbladet, ersätter ledarsidan med en politisk krönikör som skriver om goda och sämre initiativ av politiker i alla läger. Bra gjort, Moa!  

Också verklighetens lokaltidningar borde istället ha en politisk journalist som just journalistiskt bevakar politik i spridningsområdets alla kommuner. Med andra ord: skrota den gamla, utgångna sortens ledarsida och ersätt med en ny, mer demokratisk sida där politisk journalistik blandas med breda politiska diskussioner och debatter.

Bengt Eriksson
Krönika i Ystads Allehanda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

En WordPress.com-webbplats.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: