Jag började skriva på månadens krönika under den valdag som skulle övergå i kväll och natt den 11-12 september 2022. Om jag oroade mig? Jag var livrädd.
Och jag blev allt mer orolig ju fler röstsiffror som visades från riksdags-, region- och kommunvalen. Jag såg på tevekanalernas rapporter från valvakorna (där dansade de och hade kul) och kollade ”Min YA” på mobilen, följde röstsiffrorna allt eftersom de kom in via länken ”Se vad dina grannar röstat i valet”.
Sjöbo kommun dröjde. Men så kom riksdagssiffrorna från Sjöbo. Oron besannades. Röstsiffrorna från kommunvalet i Sjöbo dröjde ytterligare. Så kom också de sorgliga siffrorna från valdistrikten i Sjöbo. Särskilt Vollsjö, här hade nära nog varannan bybo lagt sin röst på ett parti som för mig är en svordom.
Sorgsen la jag ut en skärmdump av resultatet på Facebook och fick kondoleanser samt uppmaningen: Flytta! Mitt svar: Det är inte aktuellt. Vollsjö har blivit min hemort. Sjöbo är också min kommun. Jag kom hit 1973, då Vollsjö var sin egen kommun, något år senare skulle Vollsjö uppgå i Sjöbo, och jag bor kvar. Jag stannar.
(Lokala valresultat när jag går igenom och redigerar krönikan: SD fick i riksdagsvalet 48,6 procent av rösterna i Vollsjö medan siffran för Sjöbos sammanlagda valdistrikt var 42,5. Motsvarande resultat i kommunvalet blev 40,1 respektive 34,5 procent.)
Sjöbo med gästgivargård och sparbank. Foto: Creative Commons
Den oro – ja, rädsla – som kom (eller kom tillbaks) gäller stämningen. Atmosfären. Umgängestonen. För jag minns vad som skedde vid den folkomröstning om/mot flyktingmottagning som 1987-88 genomdrevs i Sjöbo under ledning av kommunalrådet Sven-Olle Olsson (då C, senare utesluten).
Ordagrant en djävla tid. Motsättningar. Ilska. Känslan av hat i luften. Sjöbo splittrades rätt igenom kommunen, centralorten och småbyarna, nära vänner, släkter och familjer. I vissa familjer lever motsättningarna kvar än idag. Ska detta nu upprepas? Inte omöjligt, med tanke på hur många fler män – än kvinnor – som röstat på SD.
Djupt obehagligt blev det också för mig, som journalist. Upprepade mordhot under drygt tio år. Min hustru öppnade brevlådan med en lång käpp. Vårt hus vandaliserades. Stölden av vår sons cykel, återfunnen förstörd, kopplade jag också ihop med detta. Jag hör Joels ord: ”Miiin fiiina cyyykel.”
Episod från strax före valet: Jag kör in i Klasaröd och ställer mig på bromsen vid åsynen av en sverigedemokratisk valaffisch: ”Utvisa utländska kriminella …och inget snack”. Men så är det väl redan? Regeringen (den förra) har till och med föreslagit att lagen skärps. Och vad betyder: ”…och inget snack”?
Att SD struntar i svenska lagar och internationella överkommelser, till exempel om att inte utvisa personer som riskerar att utsättas för tortyr? Affischen med SD:s vallöfte gällde riksdagsvalet men var placerad på Sjöbomark och riktade sig till oss i kommunen, så även lokala SD får svara för budskapet.
Också SD Sjöbo gick till kommunval på lagtrots alternativt uppvigling (citat från gruppen ”Val 2022 Sjöbo” på Facebook): ”Blir vi… anvisade flyktingar som ej kommer från närområdet skall de vidareplaceras till andra kommuner omgående”. Alltså lokal nationalism: kommunalism. Se till sig själv och strunta i andra. Detta kom med tillägget: ”Den största rasismen idag är att man inte har/ställer samma krav och förväntningar på individer beroende på var de kommer ifrån.”
Ja, jag är orolig. Jag är rädd. Hur ska de av Sjöbos invånare med rötter i andra länder känna sig? De är inte så få och de blir allt fler. Det räcker att gå längs Västergatan i Sjöbo och besöka några affärer för att märka det. (I en tidigare krönika konstaterade jag att Vollsjö skola hade elever från 16 nationer och att det fanns 90 nationaliteter i kommunen.)
Dagens Sjöbo är ett annat samhälle än 1988: en kommun med inflyttning och allt större befolkning, ett modernt samhälle med nybyggnation och nya ”stadsdelar”, en kommun med en ”vision”, som Sjöbopolitikerna säger.
Vad kommer att ske, ifall myten om ”det rasistiska Sjöbo” – som Sjöbos politiker försökt motverka och motbevisa under tio, femton, tjugo år – blossar upp på nytt och permanentas. Fortsätter inflyttningen som om inget hänt? Stannar byggnationen av? Lättare att få en bra rektor till Färsingaskolan om SD styr Sjöbo?
Kultur är hörnstenen i ett samhällsbygge. Det menar både SD och jag. Men våra hörnstenar och samhällen är helt olika. Kulturreformer som SD föreslagit (på riks-, region- och kommunnivå): färre biblioteksböcker på andra språk, utlån endast till svenska medborgare, politisk styrning av bibliotekens programverksamhet, nedläggning av kulturskolan eller inriktning på lokal kultur, sänkta bidrag till folkhögskolor och folkbildning, ingen utmanande konst i kommunala lokaler, bort med kulturstöd till olönsam konst, avskaffa enprocentregeln, inga bidrag till invandrarföreningar, avsmalning och statlig kontroll av public service, lägg ner Världskulturmuseet…
SD Sjöbo har (ännu?) inte förslagit något av det nämnda, såvitt jag vet. Dess kommunpolitiker visade däremot hur de värnar och förvaltar vad som annars är SD:s kulturella honnörsord – det svenska kulturarvet – genom SD-motionen om utförsäljning av Elfstrands krukmakeri. (Det bör påpekas att Länsstyrelsen föreslagit att Elfstrands utses till byggnadsminne.)
Bengt Eriksson
Krönika i Ystads Allehanda
Rättelse.
Det råkade bli ett fel – eller halvfel – i krönikan om den sistnämnda motionen angående försäljning av Elfstrands krukmakeri = Sjöbos kulturarv. Det var inte SD som skrev motionen utan det gjorde samarbetspartiet KD. Men SD yrkade som enda övrigt parti bifall på motionen – medan samtliga övriga partier i Sjöbos kommunfullmäktige yrkade avslag.
Den politiska makten i Sjöbo.
Vilket parti ska styra Sjöbo kommun? Blir det SD? Eller vilka partier utgör en majoritet? Räkna själv, så här utföll kommunvalet i antal mandat: SD (14), M (9), S (7), KD (4), C (3), V (2), L (1) och MP (1). Samtalen mellan partierna som pågår i skrivande stund och avgörandet sker i slutet av oktober.
Deckarlogg 
Kommentera