40 år senare är Sten Wall fortfarande en lika åldrad kommissarie i Staden

Björn Hellberg
Vena Amoris
Ett fall för Sten Wall
(Lind & Co)

Björn Hellbergs nya deckare börjar så långt bort som i Florens, vilket alltid är trevligt (ett par egna minnen därifrån: gatumackrestaurangen med vinrättigheter i väggen och den fantastiska glassaffären med café) och ovanligt för Hellberg.

Men det är också ovidkommande för intrigen i deckaren ”Vena Amoris”; en utflykt blott, som en ”prolog” till sig själv.

För att fortsätta negativt: Jag brukar ju upprepa att Hellbergs tidigare så stora solidaritet och medmänsklighet har sinat i de senare deckarna och jag saknar det, denna hans stora känsla för medmänniskorna. (Bör påpeka dock att jag nu enbart syftar på deckarna.)

På vissa sidor i ”Vena Amoris” har solidariteten dessutom ersatts av en ältande, nästan predikande gnällmoralism, den uttrycker inte Hellberg själv utan överlåter till någon romanperson. Trist, tycker jag. Tråkigt, sa Bull.

Kan inte den förre Björn Hellberg komma tillbaka, tack!

Deckarintrigen är däremot mer än åkej, den är bra och beskrivs redan av deckartiteln. Vet man vad titeln betyder på svenska så anar man handlingen, den så ofta så vanliga alltså, både intrigen och känslan, och när den går överstyr.

Ungefär så. Det sker en serie kvinnomord i Staden, den stad som allt mer blivit Laholm fast Hellberg fortfarande kallar den Staden, som som alltid utreds av Stadens kiminalkår under ledning av  åldrade kommissarien Sten Wall. Vid de mördade finns ett budskap och spår: se titeln…

Ja, Wall introducerades som åldrad i den första Hellbergdeckaren som kom 1981 och han åldras inte mer utan är lika åldrad nu. (Men orolig för pensioneringen nu också.)

Varken mer eller mindre så är Björn Hellbergs nya Sten Wall- och Staden-deckare. Vill du ha den omfamnande medmänskliga Hellberg så, nej. Tyvärr inte. Vill du läsa en åkej deckare så, visst.

Kan tilläggas att hans personskildringar fortfarande är lika bra: realistiska, verkliga och nära. Så jag fortsätter, trots reservationerna, att läsa Björn Hellberg. Väntar redan på nästa års deckare…

Bengt Eriksson