Året är 2007. Platsen är Reykjavík. Lilja är tjugo år.

Thora Hjörleifsdottir
Magma
Övers: Arvid Nordh
(Modernista)

Överdrivet, tänkte jag när jag läste. Så överdrivet. Men det ska väl inte jag uttala mig om. Det vet jag ingenting om.

”Magna” av isländskan Thora Hjörleifsdottir är en kortroman – och hennes debutroman – i  nåtslags dagboksformat med en rubrik över varje dag, sida och anteckning.

Huvudpersonen Lilja bor i Reykjavík, året är 2007. Lilja är tjugo år. Det är hon som skriver denna slags dagbok, för anteckningar om sitt förhållande och liv med en ung man som  oavsett att han är vegetarian och kan citera Derrida är ett svin.

Kort sagt. Nog sagt.

Hade en ung man liksom denna unga kvinna kunnat skriva samma roman, fast omvänt så att säga? Hade en ung man liksom denna unga kvinna kunnat låta sig utnyttjas på samma sätt? Hade en ung man liksom denna unga kvinna kunnat bli lika desperat längtansfull efter närhet, gemenskap och tja, kärlek?

Ja.

Det är jag faktiskt säker på. (Även om jag antar att inte alla – kvinnor – håller med.) Det finns något hos Lilja som förenas med något i mig, där vi möts, där jag känner igen mig. Så jag är rätt säker på det.

Han svinet och Lilja börjar bo tillsammans, i den sunkiga lägenhet som han delar med en annan kille. Om han och Lilja också blir tillsammans är en annan fråga. Då menar jag mänskligt, sexuellt är de tillsammans varenda dag eller flera gånger på en dag och han utökar undan för undan gränserna för deras sexuella samvara, vad Lilja egentligen vill.

Lilja anpassar sig, allt mer anpassar hon sig. Medan han har, som hon skriver, ”integritet”. Åfan. Denna ”integritet” går bland annat ut på rätten att få knulla vem han vill. Också. Trots att han och Lilja är tillsammans, om de nu är det, eller i alla fall bor ihop. Samtidigt som han och Lilja ska knulla varenda dag.

Lämna? Vadå lämna? Den eviga frågan. Istället börjar Lilja att skära sig.

Thora Hjörleifsdottir skriver, berättar och formulerar sig så att det är Lilja som skriver, berättar och formulerar sig. Så att romanens jag blir Lilja. Så att jaget är Lilja. Det är obehagligt att läsa och se. Och blir allt mer obehagligt ju mer berättelsen fortsätter. Ja, ordet är nog ältas.

Citat under rubriken ”Särställning”:

Vår kärlek är rå, vi anförtror varandra våra kroppars magma, den som ingen någonsin har kommit nära. När det känns som om jag hade skalat av mig huden med en osthyvel påminner jag mig om det här: Kärleken är ett spektrum. Den gör lika ont som den gör gott.

Genre, om nu boken måste placeras i en genre:

Psykologisk thriller. Psykologisk kvinnothriller. Psykologisk ungkvinnothriller. Psykologisk kvinnoroman. Psykologisk livsthriller. Psykologisk kvinnlig livsthriller. Psykologisk beroendethriller. Psykologisk desperationsthriller. Psykologisk…

Bengt Eriksson