Det blev en väldans turbulens när det uppmärksammades att förlaget Ekström & Garay låtit författare betala för att få en recension. De flesta som diskuterade var förstås emot men några var faktiskt för. Oavsett, så har E&G nu skrotat och slängt idén eller snarare ”idén”.
Så jag hade tänkt jag skulle skriva en text med en rubrik i stil med ”Vad ska vi egentligen med recensioner till” men det finns så mycket att skriva och fundera på vad gäller detta ämne att jag inte kommer riktigt igång och blir klar.
Tills vidare blott några tankar om vad en recensent är kontra vad en bloggare är. Men det är väl ingen skillnad? Jodå, det är det. Det finns till att börja med formella skillnader.
Tänk att någon recenserar eller ”recenserar” så här:
Först skrivs baksidestexten av, sen följer en kort observera kort text där hen tycker till om boken – oftast något positivt – och så avslutas det med att tyckaren tackar förlaget för recensionsboken.
Är detta en recension? Nej. Är denna en recensent? Svar: Nej. Genom att publicera baksidestexten och tacka förlaget blir denna tyckande bloggare på nätet – för jag aldrig sett att det förekommit på papper, har du? – en del av bokens marknadsförning.
Deckarloggs redaktör. Foto: Birgitta Olsson
Kan det vara bra skrivet, ändå? Javisst, ibland. Någon gång. Oftast är bloggtexten dock kort, oftast är den också positiv och oftast väldig ytlig. Ett slags hurrarop för boken, alls ingen recension.
Många, både läsare och till med författare, kallar ändå det ovannämnda för recension, även korta snabbtyckanden på kommersiella sidor, typ Storytel och AdLibris, kallas recensioner. Tar det igen: DET ÄR DE INTE!
Men vad är en recensent då? En recensent håller sig på behövligt avstånd från förlag och författare. Nej, visst, jag vet, det stämmer inte alltid. Vissa recensenter slirar på detta yrkesetiska krav. Men de flesta recensenter är fristående – de månar om att vara så fristående som bara är möjligt.
Vilket till exempel innebär att en recensent aldrig någonsin lovar ett förlag eller en författare att en bok ska recenseras. Vad som kan lovas är läsning men inte en recension – den skrivs om det under eller efter läsningen känns som den bör och ska skrivas. Då recenseras boken.
En recensent ska också vara en kritiker. Det kan men måste inte betyda kritisk, däremot betyder att en recension måste innehålla mer – och detta oavsett recensionens längd – än ett glatt utrop om hur bra boken är. Djupare än så SKA och MÅSTE det tänkas, tyckas och skrivas för att bli en recension.
Som jag inledde, det finns mycket mer att skriva om detta: om recensioner och recensenter, bloggare kontra recensenter, tyckanden, anmälningar och recensioner; yrkesetiskt och praktiskt. Men för den här gången ska jag sluta med ett par konstateranden:
En bloggare är ingen recensent. Oftast. Vissa bloggare kan vara och är det. En recensent kan inte skriva som en bloggare utan är och ska vara en kritiker. Lär återkomma i ämnet…
Bengt Eriksson
Deckarlogg 
Stavningsprogrammet ställer till det.
Det står ”papperslösa” i min text. Ska naturligtvis vara ”papperspress”.
GillaGilla
Jag har recenserat musik (jazz och blues) sedan 70-talet. Det har mest handlat om skivor och konserter.
Jag har hela tiden skrivit för papperslösa (Östgöten, Orkester Journalen och numera Folkbladet). Då och då har tanken dykt upp; vem skriver jag för, egentligen?
Som jag ser det har jag två mottagare; artisten/gruppen och publiken. Förhoppningsvis har jag hållit på så länge och håller så hög klass att utövarna respekterar mina tyckanden. Tyckanden som är väl förankrade i historien och visar på mina kunskaper om det jag skriver om.
När det gäller publiken så innebär det två grupper; de som besökte evanemanget och de som stannade hemma. Förhoppningsvis kan jag genom min text i efterhand fördjupa upplevelsen. De som inte var där ska kunna få en upplevelse av vad de missade.
Jag skriver alltså för både proffs (utövande musiker och mer insatta i publiken) och vanliga läsare. Att jag lyckats idag en gång var när en äldre obekant dam tilltalade på stan.
– Jag kan inget om jazz och är inte speciellt intresserad, men när jag läser det du skriver så känns det som om jag är med om konserten!
Finare omdöme har jag aldrig fått och jag värde sätter det mer än alla bekräftelser jag fått från musiker.
GillaGilla
Intressant inlägg i debatten! Jag håller såklart med om att en text kräver självständighet i analys och tyckande för att kunna kallas recension. Men en recension kan väl publiceras på en blogg. Särskilt idag när bloggar innehåller så många olika typer av text kanske man måste skilja mellan texten och den plattform där den publiceras. Vad tycker du? Kul i alla fall att någon mer än jag funderar på det här med recensioner! https://jennytedjeza.se/skriva-en-recension/
GillaGilla
Visst, så tycker jag också. Inte var man skriver utan hur.
GillaGilla