Karin Aspenström
Nattspår
(Lind & Co)
Det här är riktigt bra. Karin Aspenströms bok ”Nattspår” kvalar in på min topplista för i år med svenska böcker tillsammans med ”Vi for upp till mor” av Karin Smirnoff och ”Blindtunnel” av Tove Alsterdal.
Författaren är en ny bekantskap för mig men hon är ingalunda någon duvunge i gemet. Mest känd är hon kanske för sina biografier om polisinfiltratören Peter Rätz som tvingats till ett liv i exil efter att han avslöjats. Hon har också skrivit flera film- och tv-manus.
Nu är jag lite partisk. ”Nattspår” utspelar sig på landsbygden med mörka skogar, udda karaktärer, hemsökta hus och gamla hemligheter som ingen vill väcka till liv. Det är country noir så det stänker om det och det är lite av min ”cup of tea”.
Bokens huvudkaraktär är författaren och kulturmannen Kaj som efter att ha blivit trakasserad av högerextrema nättroll flyr storstaden och bosätter sig i ett gammalt hus på värmländska landsbygden.
Mycket snart börjar han känna en närvaro i rummen. Han hör ljud och känner sig ständigt iakttagen. Han får känslan av att någon som tidigare bott där vill honom något. Det knakar i väggarna, fotsteg hörs från övervåningen och ansikten speglar sig i fönsterrutorna.
Det är nervkittlande utan att det blir larvigt eller överdrivet. Kaj hittar några brev på vinden som berättar om en gammal kärlekshistoria men allt är inte som det verkar vara.
I början av boken finns ett politiskt anslag som får mina varningssignaler att blinka. Jag har svårt för när författare försöker predika sina åsikter. Även om jag själv är där och tassar ibland tycker jag att det måste göras med stor försiktighet för att inte skriva läsaren på näsan.
De goda med ”rätt åsikter” blir lätt lallande idioter som aldrig ens snattat godis och de onda med ”fel åsikter” är uppstigna från helvetets sjunde krets och käkar bebisar till frukost. Allt för att understryka författarens förhärskande verklighetsuppfattning.
Men om man gör det nyanserat och om det är relevant för historien tycker jag att det kan vara en tillgång för att motivera karaktärernas motiv och handlingar. Det är en fin balansgång men i ”Nattspår” håller sig författaren uppe på den slaka linan utan att störta ner i predikandets avgrundshål.
De politiska utspelen är väl motiverade för bokens handling. Det är inga förenklade sanningar som levereras utan allt får sin naturliga förklaring.
Inledningsvis tyckte jag att det var lite väl många parallellhandlingar och karaktärer att hålla ordning på men även det faller sig naturligt när man kommer in i boken. Jag tycker dock att övergångarna mellan olika tidslinjer blir lite stolpiga och osnygga men det kan jag leva med.
”Nattspår” är ingen deckare men det är helt klart en spänningsroman som naglar fast läsaren. Den innehåller några överraskande moment och teman som höjer den över det man kan förvänta sig av en sådan här bok. Den är bra helt enkelt. Riktigt jävla bra.
Samuel Karlsson,
bl a deckarförfattare (lagom till bokmässan i Göteborg kommer polisromanen/deckaren ”I mördarens skugga”, andra titeln i serien om och på Mörkö i Tjust skärgård) och även ansvarig för facebook-sidan ”Vi som älskar ljudböcker”. Lyssnar du hellre än läser så gå in där för regelbunden info om just ljudböcker. Samuel Karlsson är nu regelbunden gästrecensent på Deckarlogg.
Deckarlogg 
Kommentera