Mons Kallentoft som debutant

Mons Kallentoft är en av de svenska deckarförfattare som det tycks lika starkt si som så om, främst gäller detta väl hans polisserie med kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen.

Men han började ju som författare nånstans – ja, någon annanstans. Som mer av en thriller- och noirförfattare.

Kallentoft Se mig fallaDet var ett tag sen nu, närmar bestämt nitton år sen. Tänkte jag kunde påminna om det, särskilt som hans nya deckare ”Se mig falla” (Forum) inte hör till nämnda polisserie utan snarare verkar ansluta sig till debuten.

Hans nya har jag inte hunnit läsa men ska och återkommer. Tills vidare denna presentation av den unge Kallentoft…

***

Mons Kallentoft
Land: Sverige
Genre: hårdkokta thrillers, gangsterromaner, europeisk noir

Mons Kalletoft, född 1968, var något mycket ovanligt när han deckardebuterade med ”Pesetas” (2000): svensk, ung och dessutom man. Som han sa:

– Jag kollade upp det där. Det stämmer, jag är faktiskt femton år yngre än (nästan) alla andra som skriver deckare i Sverige.

Polonipriset, som tidskriften Jury varje år mellan 1997 och 2001 delade ut till en lovande svensk deckarförfattarinna, orsakade en lavin av nya kvinnliga deckarförfattare. Ska Kallentoft tas som ett tecken på att vi i Sverige – liksom i England och USA – nu också kan förvänta oss en rad unga manliga deckarförfattare?

”Pesetas” är en thriller eller gangsterroman med välvald titel. Det handlar om pengar och den kriminella miljön är Spanien; närmare bestämt Madrid, främst stadsdelen Chueva (med omnejd).

Foto Pär Olsson

Mons Kallentoft. Copyright / fotograf: Pär Olsson

Att romanen utspelar sej i en annan storstad, som får symbolisera den internationella storstaden, förankrar – ja, faktiskt – intrigen och personerna ännu mer på svensk asfalt än om Kallentoft hade valt Stockholm som miljö. Det som händer i Madrid kunde lika gärna ha hänt i Stockholm, vilket förflyttningen i geografin synliggör som genom ett förstoringsglas.

Kallentoft skildrar tre yngre män och två kvinnor, alla i trettioårsåldern, som snurrar runt med den virvlande, skenande nutidskarusellen. Pesetas – pengar – är karusellens motor. Inte pengarna i sej men det liv som pengar möjliggör: ett liv där det blivit viktigt att köra omkring i en ny BMW modell 530, även om man jobbar på posten.

En av männen, Carl, är svensk och bartender i Madrid. Carl står vid sidan om och ser karusellen snurra, fortare och fortare. Han skulle gärna hoppa på och åka med han också, om han hade råd.

De andra två männen dealar knark. Därför har de råd att åka nutidskarusell. Men plötsligt sinar tillflödet på narkotika och därmed tillgången på pengar. Nu måste de fixa pengar på något annat sätt. Vilket? Hur? Att råna en bank låter som en bra idé… Också Carl får de med sej.

Kallentoft PesetasAllt liksom bara händer och blir. Inställningen till livet och pengars betydelse, behovet av pesetas, har pekat ut livsvägen långt innan romanen började. Och när karusellen snurrar som fortast kan ingen hoppa av.

Romanen ”Pesetas” skildrar, med Kallentofts ord, ”vad som finns vid sidan om framgångsmyten och pengakulten. Den hejdlösa konsumtionen som får välartade unga människor att göra fasansfulla saker.”

Även hans följande roman, ”Marbella Club” (2002), är en thriller, kanske en deckare eller åtminstone en kriminalroman – i den betydelsen att det mesta som händer i romanen är eller borde vara kriminaliserat.

Här sker ett mord. Det får vi veta redan i inledningen.

En bonde kör med traktorn på en åker vid spanska medelhavskusten, klippan i Gibraltar syns på avstånd. Hans hund börjar skälla, springer runt-runt. Hunden har hittat en ung – död – kvinna med ett blåmärke i pannan. Hon verkar tänka: ”Hur hamnade jag här?”

En nyckelmening. Ett par andra nyckelmeningar – ett svar på kvinnans fråga – finns på sidan 260: ”De är utbytbara, säger Paul. Alla är utbytbara.” (Underförstått: utom Paul själv.)

Kallentoft MarbellaPaul Pigeon, född Andersson, äger Pigeon Structured Finance (värderat till mellan 340 och 290 miljoner). På finansbolaget i Bryssel finns också en annan svensk, Mats Olsson, och Gordon Tyler; som anställda eller ”hjon” i Pauls ögon.

Vladi och Kati kommer från S:t Petersburg. Vladi var rädd för att bli inkallad och skickas till Tjetjenien. Dessutom råkade han i bråk med maffian. Så det förälskade paret reste – flydde – till Spanien. Hur försörjer sej ett par ryska ungdomar i Madrid? Han kan få jobb på en bar och hon kan prostituera sej.

I romanen finns också avdankade ryska gangsters, en tysk byggmästare, en spansk, italiensk eller möjligen östeuropeisk hallick och en f d spansk kriminalpolis, nu säkerhetschef på Marbella Club. Där möts och konfronteras personerna: på och kring lyxhotellet Marbella Club med lika lyxig restaurang, flera pooler och prostituerade som står på pass för eventuella behov.

”Pesetas” kan beskrivas som ilsken och vred, djupt moralisk och starkt samhällskritisk. ”Marbella Club” är allt detta och mer ändå: en politisk roman.

Kallentoft har skrivit en allegori över Europa – en världsdel och ett samhälle där människorna blivit prutbara varor på en marknad styrd av börsekonomin. Genom hela romanen finns en bordunton i moll, en kvardröjande rötmånadsstank, en otäck thrillerstämning. Färgen är noir av mörkaste sort – men inte amerikansk noir utan Kallentoft hämtar sin nyans av noir från dagens europeiska verklighet.

Hotel Marbella Club blir symbolen för ett Europa där de många (och utbytbara) måste tjäna och de få (och oersättliga) kan njuta på de förstnämndas bekostnad.

Mons Kallentoft är också en stilsäker ung (deckar)författare. Han har lärt av de hårdkokta amerikanerna. Prosan är effektiv: korta, snabba meningar. Ett stycke kan bestå av enda kort mening, ibland är stycket så kort som ett enda ord. Ändå blir det aldrig staccato utan meningarna växer självklart upp ur tempot, berättelsens och livets.

Romanen ”Marbella Club” har inte delats in i kapitel utan är en enda lång berättelse, uppbyggd som ett pussel. I halvsideskorta prosabitar hoppar Kallentoft i tid och rum: mellan personer, miljöer (S:t Petersburg, Moskva, Madrid, Marbella, Malaga, Bryssel) och dagar, veckor, månader, år – utan att berättelsen blir rörig.

Titlar:
Pesetas. 2000.
Marbella Club. 2002.

Bengt Eriksson
Ur boken ”Deckarhyllan 2”, utgiven av BTJ Förlag 2003

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s