Tog fram en recension också, inte den senaste utan en på måfå.
2012 skrev jag så här om Donna Leons femtonde polisroman, ”En dunkel död”, med kommissarie Guido Brunetti i Venedig.
En ganska typisk Donna Leon-deckare som fick en lika typisk recension av mig.
***
Donna Leon
En dunkel död
Övers: Ing-Britt Björklund
(Forum)
Här sker nog ett mord. Kommissarie Guido Brunetti lyckas kanske spåra upp mördaren. Den eventuelle mördaren får möjligen också sitt straff. Men det är inte säkert, något av det.
Nej, så värst mycket action blir det inte i Donna Leons nya, femtonde polisroman på svenska. Frågan är om ”En dunkel död” ens kan kallas deckare. Ändå har resultatet blivit en spännande roman – på samma gång en kriminal-, livs- och samhällshistoria – i det lilla och underliggande.
Som om det vibrerar och mullrar i grunden, inuti och under berättelsen. Vad som hörs är de rasslande länkarna – politikerna, rättsväsendet, bankerna, affärslivet, massmedia, kyrkan och maffian – i den obrytbara italienska korruptionskedja som Leon fortsätter att skildra i atmosfärrika polisromaner om Venedig.
Här återkommer hon till ett undertema, som ligger nära hjärtat hos både författaren Leon och en av Brunettis poliskolleger: miljöförstöring.
En flicka föddes missbildad. Pappan hävdar att det beror på föroreningarna. En annan man, som senare hittas död, protesterar mot giftiga utsläpp. Ja, vad släpper glasbruken på ön Murano ut i lagunen?
Donna Leon skildrar människorna – individ för individ – i ett Venedig som allt mer och snabbare hotas av miljöförstöring. Det glittrar i kanalernas vatten – solen eller föroreningar? Hur länge ska affärsmän, om de har de rätta kontakterna med politiker och myndigheter, kunna sätta profit före miljö?
Bengt Eriksson
Publicerat i KB/YA 2012
Deckarlogg 
Kommentera