Fick en förfrågan ifall jag skrivit om några deckare/deckarförfattare från Finland. Och jo, det har jag. Fast inte här på Deckarlogg. Så jag letade fram några tidigare recensioner som jag tänkte lägga ut. Här kommer den första…
***
Marianne Peltomaa
Flickan i trappan
(Schildts)
Finlandssvenskan Marianne Peltomaa påminner om den mer kända finska deckarförfattarinnan Leena Lehtolainen.
Båda skriver kvinnliga polisromaner i Helsingforsmiljö. Fast Peltomaa skriver bättre, när hon skriver som bäst. Flickan i trappan är hennes hittills bästa deckare med polisen Vera Gröhn.
En social och tragisk roman. Och ändå berättelsen om en, som det står på omslaget, rätt så vanlig (sprit!) och modern (skilsmässor, ensamma mammor, nya karlar) finsk familj.
Huvudpersonen, ja, jag utser henne till det, är en liten flicka, Rosa, hon kan inte tala rent ännu, och den yngsta av Tanjas fyra barn. Tanja Larsson bor i samma hyreshus som polisen Gröhn och inte första gången som Vera hittar Rosa i trappan. Men den här gången är det annorlunda: blod överallt.
”Flickan i trappan” handlar om familj och släkt: Tanjas barn och syskon, tvillingbrodern och halvsyskonen, mamman och den döde styvpappan, som råkade halka och dö på en Finlandsbåt, Tanjas alla män…
Berättelsen slutar som man kunde tro och ändå inte – utan ännu värre, ännu mer tragiskt.
Marianne Peltomaa skildrar en samhällsinstitution – äktenskapet – som pendlar mellan ont och gott (eller mindre ont). Men framför allt skildras människors fattigdom, hur fattiga livsförhållanden ärvs från generation till generation och de handlingar som fattigdomen tvingar människor till.
Slutar, förresten. Romanen slutar inte alls på sista sidan. Nu ska ju Tanjas barn – barnbarnen – växa upp, hantera sin fattigdom och sina liv.
Bengt Eriksson
Publicerad i Ystads Allehanda 2009
Deckarlogg 
Kommentera