Dödligt pusselmysigt i Skövde med omnejd

Ingen skillnad mellan mjukt och hårt, vad gäller deckare. Det ena behöver inte vara bättre eller sämre än det andra.

Bägge kräver en spännande eller åtminstone framåtdriven, merläsningslockande intrig, bra person- och miljöskildringar, ett ämne som intresserar.

Kristina Appelqvist, som först skrev en och nu skriver ännu en serie mjukkokta deckare i och kring Skövde, brukar beskrivas (eller är det hon själv som beskriver sig så?) som nåt svenskt mitt emellan Dorothy L. Sayers och Agatha Christie.

Anknytningen till Sayers ska väl vara det intellektuella och akademiska, medan Christie är det lantliga och pusselmysiga.

Nja, jag tycker den beskrivningen förringar Appelqvist en smula. Hon skriver med sin egen mjukkokta ton, så att Skövde får precis den småstadskänsla som också jag kände under mina (blott två) besök i Skövde.

AppelqvistJag uppskattade hennes första pusselmysiga deckarserie men till hennes andra och nya serie, där ”Smultron, bröllop och döden” (Piratförlaget) är tredje titeln, har jag varit mer avogt inställd. Tills nu…

Kort resumé:

Litteraturforskaren Helena Waller, anställd vid väl delvis fiktiva Västgöta universitet och talskrivare på fritiden, är seriens huvudperson. Intrigen gäller den här gången en internationell Shakespeareexpert som varit ett okänt manus av Shakespeare – vilken sensation! – på spåret och nu hittas död, ja, mördad förstås, i trakten av Skövde.

Förresten, stjärnjournalisten Frida på Skövde Nyheter får väl anses vara en andra huvudperson.

Stämningsfullt och… ja, ordet är nog, fast det bär mig emot, mysigt.

En amatörteatergrupp som ska sätta upp ”Romeo och Julia”, arbetet på universitetet med diverse kolleger av diverse sort, talskrivandet med besvärlig beställare, en utflykt till Siena i Italien – ja, bara det! – och inte minst den platonskt spirande kärleken mellan Helena och hennes manlige vän, kompositören Mikael på avstånd i Stockholm och allt oftare i Skövde.

Bättre driv på berättelsen i den nya, tredje titeln – även om jag fortfarande, när jag läser vissa sidor, knorrar över det onödigt myckna och omständliga. Men det är bra och underhållande, jag tycker också Kristina Appelqvist nu får/fått mig att lära känna personerna och att småstaden Skövde med omnejd lever typ marialangskt (fast den jämförelsen kanske också är onödig) på sidorna.

”Smultron, bröllop och döden” kan vara det bästa Appelqvist har skrivit. Dessutom händer det ju faktiskt något mellan de kära tu, alltså Helena och Mikael, innan romanen är över.

Hipp! Hipp! Hurra! Det var på tiden.

Fast jag efterlyser 1) en karta över staden och omgivningen, 2) ett personregister. För det ska det vara i en myspusseldeckare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s