Utskurna hjärtan och kvinnoporträtt

Fick tyvärr recensionsexet för sent, så jag lyckades inte sälja in någon recension av M.J. Arlidges ”Bro bro breja” (Lind & Co; övers: Lena Kamhed) till de tidningar jag brukar skriva i. Några rader här istället…

”Bro bro breja” är den andra boken med och om – främst – kriminalkommissarie Helen Grace i Southampton. Ordagrant en uppföljare och fortsättning: den nya boken anknyter så tätt till den föregående, ”Ole dole” (samma förlag), att jag rekommenderar läsning av den. Först.

Arlidge 1Mycket hänger kvar av den förra berättelsen, sånt som läsaren nästan förutsätts känna till. Vilket nog kan vara irriterande för nytillkomna läsare (om en författare ska skriva så att det är en förutsättning att läsa titlarna i tur och rätt ordning ska jag fundera på till en annan gång).

”Bro bro breja” är en spretig polisroman. M.J. Arlidge vill berätta så mycket att han ibland får problem med att hålla kvar kriminaltråden. Plötsligt slår det knut på tråden och för att knyta upp berättelsen igen så tvingas den iväg i en annan riktning. Flera gånger.

Fast det har ju också sina fördelar: det blir en oförväntad berättelse.

Arlidge är dessutom mycket bra på personskildringar. Inte så att han tecknar noga och ingående personporträtt; i den fällan går han inte. Utan han tecknar med några få pennstreck och låter händelser grunda och komplettera porträtten.

Arlidge 2Resultat: ”Bro bro breja” blir en polis- och kvinnoroman.

För det är främst kvinnoporträtt som tecknas: av kommissarien, en annan kvinnlig polis, deras överordnade kvinnliga polischef, en kvinnlig journalist, prostituerade, hustrur till männen som mördas och får sitt hjärta utskuret och levererat i en kartong till familjen.

Faktiskt mest kvinnor som porträtteras – men här finns också ett bra porträtt, gjort på samma skissartade sätt, av en manlig polis och – inte minst – hans hustru, vars porträtt blir skarpt och tydligt utan att det… ja, ens tecknas. Skickligt gjort.

Också behållningen av den här boken: alla de människor/kvinnor som läsaren lär känna. Kvinnorna är dessutom mycket olika, ingen är enbart på gott och knappt någon är heller på gott och ont. Arlidge använder en palett med månggråskala.

Arlidge 3Kriminalintrig: män som köper/använder/utnyttjar prostituerade blir alltså mördade (och får sina hjärtan… enligt ovan). Samt några extraintriger.

Till hösten kommer M.J. Arlidges tredje polisroman med kriminalkommissarie Helen Grace, ”Dansa min docka”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s